Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Man måste ju leva ...
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1978-03-20

Medverkande

Stig Engström
Nils Gustavsson

Lena Granhagen
Karin, hans fru

Marja Packalén
Marja, Nils arbetskamrat

Ulf Johanson
Arvid Svensson, fackklubbens ordförande

Thomas Hellberg
Sune, Nils arbetskamrat

Eduardo Montes
Eduardo, Nils arbetskamrat

Visa alla medverkande

Handling

Sågen i den norrbottniska byn läggs ned, och Nils blir arbetslös. För att klara familjeförsörjningen tvingas han resa söderut. Hans fru Karin och barnen stannar tills vidare kvar i byn....

Visa hela handlingen

Press

Man måste ju leva . . . mottogs genomgående välvilligt av kritiken och i några fall starkt berömmande. Arbetet (Sven E Olsson): "Vi är inte bortskämda med bilder från svenskt...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Koreograf
Klippning
Ljudtekniker
Rådgivare
Scripta
B-foto
Elektriker
Ljussättare
Negativklippning
Musikarrangör
Rekvisita
Kläder
Smink
Ljudläggning
Mixning
Övrig medarbetare

Medverkande

Stig Engström Nils Gustavsson
Lena Granhagen Karin, hans fru
Marja Packalén Marja, Nils arbetskamrat
Ulf Johanson Arvid Svensson, fackklubbens ordförande
Thomas Hellberg Sune, Nils arbetskamrat
Eduardo Montes Eduardo, Nils arbetskamrat
Karin Miller Stina, Nils arbetskamrat
Björn Gedda Rolf, Nils arbetskamrat
Tomas Bolme Falk, personalchef
Gösta Prüzelius verkställande direktör
Leif Stålhammer förman
Olof Buckard industriministern
Olof Willgren avdelningschef
Mia Benson Falks sekreterare
Lasse Petterson Erik
Bernt Dahlbäck Lindström, AMS-tjänsteman
Bissa Abelli Miss Lola
Rolf Skoog Rolf Skoog
Felix Engström Magnus, Nils och Karins son
Johanna Granhagen Ingrid, Nils och Karins dotter
Maria Santiago Jaramillo Maria, Eduardos fru
Eduardito Montes Eduardito, Eduardos son
Britt-Marie Montes Britt-Marie, Eduardos dotter
Lennart Lundgren öldrickare
Raisa Jokinen Raisa, Marjas kamrat
Anders Thunberg journalisten vid fabriksgrinden
Hubert Lamprecht den tyske direktören
Lennart Duvsjö dansbandssångaren
Stockholmarna dansbandsorkestern
- Ej identifierade:
Mats Borg
Bengt Eriksson
Enrique Gonzales
Bengt Lange

Bolag

Produktionsbolag Vita Duken Film
Fria Filmare Produktion AB (för)
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1978
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Sågen i den norrbottniska byn läggs ned, och Nils blir arbetslös. För att klara familjeförsörjningen tvingas han resa söderut. Hans fru Karin och barnen stannar tills vidare kvar i byn.

Nils börjar arbeta på en fabrik. Förutom jobbet har han blivit lovad en god bostad så att familjen kan flytta till honom. Men personalchefen har lovat för mycket, och Nils får hålla till godo med ett rum i en barack.

Nils arbetar i grupp med Stina, Sune, Marja och Eduardo. Marja kommer från Finland och Eduardo från Spanien.

Jobbet är monotont. Nils står vid en stansmaskin. Han försöker följa säkerhetsföreskrifterna, men då får han veta att han sänker gruppackordet.

I baracken härskar tristessen. Nils söker sig ut på stan. Han besöker en porrklubb. Där finns en strippa som känner sig hemlös. Också hon visar sig vara utlokaliserad från Norrland.

Marja väcker Nils' intresse, och det växer fram en allt närmare kontakt mellan dem. De inleder ett förhållande som förändrar hans invanda livsmönster. Hon har självförtroende och vet att hävda sig både på jobbet och i privatlivet.

På jobbet minskas arbetslaget från fem personer till fyra. Det ska ge rationaliseringsvinster. Stina tvingas flytta på sig, samtidigt som de kvarvarande lockas med ökad förtjänst. Men facket med ordföranden Arvid i spetsen lyckas inte utverka mer än 50 öres höjning i stället för begärda 2:50.

Karin kommer till Nils på besök. Hon fattar snart misstankar om otrohet, och han medger att så har det blivit.

Nils och Karin tittar på en lägenhet. Hon är inte nöjd med den.

De skiljs på järnvägsstationen, när Karin ska åka hem. De är nästan som främlingar för varandra.

Eduardo kommer för sent till jobbet en dag. Han råkar i handgripligt gräl med avdelningschefen, och följden blir uppsägning. Men hans kamrater träder till aktion och inleder en sittstrejk. De ställer två krav -- att Eduardo ska återanställas och att de ska få sina 2:50. De förhandlar och får förvånansvärt snabbt igenom kraven.

Nils och Karin säljer sitt hus hemma i byn och flyttar till lägenhet i stan.

Samtidigt hotas Nils av uppsägning. En avdelning på fabriken ska läggas ned. Tillverkningen ska flyttas utomlands.

Hos Karin har kampviljan och den politiska medvetenheten vuxit. Det ringer, och hon svarar i telefon. Det gäller ett demonstrationståg. Nils sitter nedsjunken och tittar på TV. (Bearbetning av artiklar, recensioner och SFI-material)

Censur / granskning

Censurnummer 118940
Datum 1978-03-09
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 2790 meter
Kommentar Aktlängder: 490, 600, 550, 525, 445, 180.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudtyp Ljud
Ljudsystem Optisk mono
Färgtyp Färg
Färgsystem Eastman Color
Bredd 16 mm
Hastighet 24
Längd i meter 1120 meter
Längd i minuter 102 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Man måste ju leva . . . mottogs genomgående välvilligt av kritiken och i några fall starkt berömmande.

Arbetet (Sven E Olsson): "Vi är inte bortskämda med bilder från svenskt arbetsliv i vår nationella filmkonst. Allra minst har vi blivit bortskämda under det 70-tal som inte minst inom det här mediet har blivit en pendel bort från alla de drömmar om en bättre tingens ordning som 60-talet lyckades väcka. Nu kommer Margareta Vinterhedens och Alf Israelssons Man måste ju leva och lyckas få fjutt på en rad av de explosiva sanningarna som Lars Molins Bomsalva gick bet på. Den lyckas därför att den vågar lita på sprängkraften i sitt eget stoff -- på indignationsglöden i den verklighet som uppifrån söker skylas bakom termer som strukturomvandling och rationalisering. (-)

Bilderna är knappa och enkla, och scenerna har en äkthetens prägel även om dramatiken i dem är skapad, förfärdigad. Att konstlösheten ibland rent av ger ett valhänt och kantigt drag åt enskilda situationer, snarare förstärker än stjälper det som filmen har att säga.

Och det är en hel del det. Baracklivets förfärande ensamhet, vars alternativ tycks vara kvartingen eller lösnumret. Jobbet: monotont och ackordstressat och de ibland brutala valen mellan kompissolidaritet och höjd privatkonsumtion. (-)

Idel angelägna problem således. Det innebär dock inte att Vinterheden-- Israelsson försummat människorna bakom och framför dem. (-)

Inte minst blir kvinnornas situation tydliggjord. Den isolerade invandrarkvinnans. Den ensamstående kvinnans -- gjord med en rak obändighet av Marja Packalen. Den kvarvarande hustruns, vars nyfunna tjejkraft Lena Granhagen ger så finlemmade konturer.

Jag har sett artistiskt mer drivna filmarbeten, det skall erkännas. Men jag har sett få svenska filmer som så modigt och rejält tar tag i en verklighet som finns omkring de flesta av oss här och nu.

Jag vågar rentav påstå att den är spännande."

Vi (Carl-Eric Nordberg): "Titeln låter resignerad. Men i själva verket är filmen trotsig och optimistisk. Den rensar luften och gör det lättare att andas i nuets ängsliga och instängda folkhem.

I klara, knappa och nästan 'manligt' kraftfulla bilder berättar Margareta Vinterheden -- regissören som tillsammans med Alf Israelsson också svarar för manus -- om f d sågverksarbetaren Nisse, 35. (-)

För nära nog första gången på en svensk bioduk skildras kvinnor här som politiskt självständiga och rentav som moraliskt starkare än skapelsens herrar. (-)

Samhörighetens frasfria visa -- det är ledmotivet. Kanske börjar också ett nytt trots växa fram hos fackets representant som länge mest liknar en kompromissande pajas. På jobbarnas hån -- Du har bara varit en tom vante, Arvid -- svarar han till sist: Då går det kanske att stoppa en knytnäve i vanten! Inte minst i dagens politiska läge känns den här filmen oerhört välgörande."

AB (Jurgen Schildt): "Visst är filmen kantig och på flera håll osäker i uttrycken. Men den tar fatt i ett viktigt och dagsaktuellt stycke av svenskt liv och svenskt arbete. (-)

Det är inte svårt att inse trovärdigheten hos Stig Engström, berättelsens axel och mittfigur; liksom hos Marja Packalens finska invandrare och Lena Granhagen i rollen som den hemmavarande och av otroheten plågade Penelope. Ändå: har det blivit en lyckad s p e l f i l m?

Det har det inte. Delar av de dramatiserade episoderna och den skrivna intrigen bär ovanans kännemärken. Fragmenten blir uttrycksfullare än helheten. Det är som om Margareta Vinterheden -- i motsats till Lars Molin i den nerläggningshotade Bomsalva -- frivilligt överrumplats av ett maskineri som är för knepigt att hantera. Vartill kommer att musikbandet är ett under av okänslighet och förefaller inlånat från ett ovädrat diskotek. (-)

Viktig och hedervärd är den dokumentära och beskrivande och oretuscherade sidan av Israelssons & Vinterhedens rapport. Den visar oss några breda flikar av en mänsklig och industriell sanning.

Det är nog där de borde ha stannat."

Kommentar Svensk filmografi

En artikel av Ann-Marie Åsheden i Aftonbladet (12.4.1978) berättar om filmens tillkomst:

"Hemma i våningen i Stockholm sitter Alf Israelsson och Margareta Vinterheden med sex filmrullar framför sig. Det är en kopia av Man måste ju leva -- resultatet av fem års arbete.

Alf och Margareta har gjort det mesta själv: från idé till klippning. Nu hjälper de också till med distributionen.

1972 började de gå ut på arbetsplatser och diskutera jobbet, facket och livet med arbetarna.

-- Vi fick en tidsbild av Sverige på 70-talet, säger de. Många människor hade liknande upplevelser och känslor. Vi byggde vårt filmmanus på det gemensamma i alla berättelser.

När de äntligen började filma 1976 stod Margareta för regin och Alf för produktionen. (-)

Alf och Margareta räknar med att deras film kommer att stanna på 2 miljoner när sluträkningen är betald. Det låter mycket, men är förhållandevis billigt. Man måste ju leva är en lågbudgetfilm.

Det beror inte bara på att Alf och Margareta gjort det mesta själva. Det beror också på att de flesta skådespelarna i filmen inte tagit ut marknadsmässiga gager.

-- De har satsat en del av sitt arbete i filmen och är delägare, menar Alf och Margareta.

Men hur har de fått ihop pengar till det jätteprojekt, som en långfilm ändå är?

Från Svenska Filminstitutets H2-fond fick de 900 000 kr. Stipendier, manusbidrag, banklån och skådespelarnas insatser står för resten."

Inspelning

1976-06-15

Visningar

Sverigepremiär 1978-03-20 Sture Stockholm Sverige 102 min
Urpremiär 1978-03-20 Sture Stockholm Sverige 102 min
TV-visning 1980-10-13 TV1 Sverige 98 min

Musikstycken

Originaltitel Dancing Queen
Kompositör Björn Ulvaeus (1976)
Benny Andersson (1976)
Stikkan Anderson (1976)
Textförfattare Björn Ulvaeus (1976)
Benny Andersson (1976)
Stikkan Anderson (1976)


Originaltitel Why Did It Have To Be Me
Kompositör Björn Ulvaeus
Benny Andersson
Textförfattare Björn Ulvaeus
Benny Andersson
Framförs av ABBA


Originaltitel Frykdalsdans nr 2
Textförfattare Tord Wetterberg
Bearbetning Ernst Willners (musikbearbetning 1902)
Sångare Lennart Duvsjö
Framförs av Stockholmarna


Originaltitel Cryin' Time
Kompositör Buck Owens (1965)
Textförfattare Olle Bergman (svensk text)
Buck Owens (engelsk text 1965)


Originaltitel Imala maika
Framförs av Piirpauke


Originaltitel Konevitsan kirkon kellot
Arrangör Piirpauke (1975)
Framförs av Piirpauke


Originaltitel Nu är det lördag igen
Kompositör Gunnar Molthon (1971)


Originaltitel Om morgonen vi till arbetet går


Originaltitel Solen lyser över våran stad
Kompositör Örjan Englund (1974)
Textförfattare Örjan Englund (1974)


Utmärkelser

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1978 (bidrag om 236 184 kr)

Ämnesord

AMS-tjänsteman
Arbetare
Arbetslöshet
Fabriker
Fabriksarbetare
Fackföreningar
Fackföreningsordförande
Flyttning
Föllinge/Jämtland
Förhandling
Invandrare
Jämtland/Föllinge
Jämtland/Lillholmsjö
Klasskamp
Lillholmsjö/Jämtland
Norrbotten
Otrohet
Personalchef
Porrklubb
Sittstrejker
Stockholm
Strejker
Sågverksarbetare
Uppsägning av anställning
Verkställande direktör

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel MAN MÅSTE JU LEVA...


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel MAN MÅSTE JU LEVA...
Tryckeri Narva-Tryckeriet


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Man måste ju få leva. Av Alf Israelsson och Margareta Vinterheden.
Omfång 165 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 12
Färg papper 15
Dia 3
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program
Språk Engelska


Typ Program
Språk Svenska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?