Göran Strindberg

Media (45)

Svensk fotograf. Född i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Död i Ystad, Malmöhus län. Anställning som B-foto hos Europa Film 1937-1942, A-foto hos Sandrews 1942-1957, frilans 1957-1961, anställning vid Sveriges Radio 1963-1964. Lärare vid Filmskolan 1964-70. Kursledare Dramatiska Institutet från 1970.

-

Man kan inte påstå att Göran Strindberg saknade konstnärligt påbrå. August var visserligen bara kusin till hans farfar, men hans far Tore Strindberg var en framstående skulptör och har bl.a. signerat den välkända flickgestalten "Krokus" i Stadhusträdgården och Järntorgsbrunnen i Göteborg, och farbrodern Nils var den unge vetenskapsman som omkom i samband med Andrées polarresa och den som dokumenterade allt med sin kamera, unika negativ som tack vare nedfrysningen kunde framkallas när expeditionens kvarlevor återfanns 1931 (och som är en viktig del i Jan Troells dokumentär från 1997, En frusen dröm).

Att de gjorde starkt intryck på tonåringen Göran är inte svårt att förstå och en framtid som fotograf var självklar. Ännu ej myndig fick han plats som B-fotograf på Europa Film 1937 och i den funktionen blev han kvar där till 1942 då han fick chansen som A-fotograf på Sandrewateljéerna. Där hyrde också Lorens Marmstedt på Terrafilm in sig och på så sätt fick Strindberg kontakt med Hasse Ekman, Hampe Faustman och Ingmar Bergman.

Kontakten med denna nya, unga generation kom att betyda mycket för Strindbergs utveckling. Ekmans Ombyte av tåg (1943) är den första film där man märker Strindbergs känsla för atmosfär och ljusvalörer och i Faustmans Brott och straff (1945) apostroferades Strindbergs foto i flera recensioner: "Mönstergillt foto av Göran Strindberg: inga konstlade effekter, lågmäld men tydlig grafisk konst, bilder som talar inträngande" skrev exempelvis Stig Almqvist i Afton-Tidningen.

Han blev också den unge Bergmans följsamma fotograf i fyra filmer, från Det regnar på vår kärlek (1946) till Fängelse (1949) och samma år (!) fortsatte det lyckosamma samarbetet med Hasse Ekman i Flickan från tredje raden och Flicka och hyacinter.

Decennieskiftet 1949-1950 kan betecknas som kulmen i Strindbergs karriär. Han fick nu förtroendet att med Alf Sjöberg som regissör filmatisera Fröken Julie (1951), en av de första svenska film som fått det finaste priset i Cannes, och året därpå fotograferade han Arne Mattssons Hon dansade en sommar, som fick Guldbjörnen i Berlin.

Detta ledde till att också utlandet fick upp ögonen för Strindbergs talanger och även om han behöll sitt fasta engagemang hos Sandrews fram till 1957 var han under senare delen av 1950-talet främst engagerad i Västtyskland, där han signerade ett tiotal filmer. Endast en av dessa, Robert Siodmaks Råttorna (Die Ratten, 1955), med Maria Schell och Curd Jürgens, har dock fått en plats i filmhistorien.

När Svenska Filminstitutet startade sin filmskola 1964 erbjöds Strindberg arbetet som fotolärare, vilket han accepterade, och när Filmskolan omorganiserades till Dramatiska Institutet 1970 följde Strindberg med och blev kvar där till pensionen 1982. Filmfotot utvecklades mycket under dessa år, inte minst tack vare "nya vågen" i Frankrike, och Strindberg kom inte sällan att nu stå i opposition mot de unga. Men det tekniska behärskade han förvisso, i synnerhet som han varit en av färg- och vidfilmens pionjärer på 1950-talet och studerat detta i Hollywood.

Bengt Forslund (2012)