Torsten Lilliecrona

Media (15)

Skådespelare (film- och TV-roller 1942-1988). Född Torsten Kasimir Vilhelm F. Lilliecrona i Jönköping, död i Höganäs.

Han växte upp i Södertälje och var som andra gymnasister biointresserad. Till skillnad från andra hoppade han dock av gymnasiet för att odla sina skådespelardrömmar och tog tal- och teaterlektioner för Gabriel Alw innan han utbildades vid Dramatens elevskola 1940-1943. Efter detta var han ett år vid Wasa Teater i Finland. Tillbaka i Sverige kom han under 1950-talet att mest spela privatteater, bl.a. hos Kar de Mumma 1955-1957 och i början av 1960-talet tillhörde han tv-teaterensemblen. Något av sceniskt genombrott fick han 1953 i pjäsen Trasiga änglar på Alléteatern. 1962 kom han till Göteborgs stadsteater där han förblev ända till 1992. Det skrevs en del om hur han fick färre roller under 1970-talet och att detta skulle ha berott på teaterns politisering dessa år.

Han är ett typiskt exempel på hur en enda rollgestalt kan komma att överskugga en rollrepertoar som med åren i övrigt blev mycket omfattande och bred. Han har ändå för evigt blivit förknippad med rollen som farbror Melker i serien Vi på Saltkråkan (1964) och de efterföljande filmerna. Rollen som den snälle, opraktiske ensamstående familjefadern, som var specialskriven för honom, tilltalade helt uppenbart alla och envar. Möjligen slog det an på speciellt svenska strängar när han fumlade sig genom tillvaron på ett troskyldigt sätt och när han ständigt misslyckades med alla sina innovationer, en komisk skrattspegel av det svenska händighetsidealet. Han hade dock talang och erfarenhet nog för att fylla denna roll med sin värme och sin lite torra, bestämda humor och därigenom undvika klichébundenhetens blindskär. Det var också förmågan att utstråla ett stoiskt lugn mitt i vardagskatastroferna som gjorde honom så älskad i denna roll.

P O Qvist (2004)