Dårskapens hus (1951)

Media (2 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "En utskälld film fyller 70"

Originaltitel	Dårskapens hus
Svensk premiärtitel	Dårskapens hus

Regi	Hasse Ekman
Idé	Hasse Ekman
Produktionsledare	Hasse Ekman
Musik	Sune Engström (som Sune Waldimir) (originalmusik) Hilding Rosenberg (originalmusik ur filmen "Hets" 1944)
Klippning	Lennart Wallén
Redigering	Hasse Ekman
Kommentarförfattare	Hasse Ekman
Musikarrangör	Sune Engström (som Sune Waldimir)
Speaker	Hasse Ekman

Hasse Ekman	Hans Hasseson Ekman/fänrik Bråde/Kim/ Kurre m.fl,
Lars Hanson	överste von Blankenau
Elsie Albiin	Elisabeth, överstens dotter
Gunnar Sjöberg	kapten Hansson, ordförande i Lillköpings Homofilurer
Edvin Adolphson	Göran Dahl, gymnastikdirektör vid Lillköpings Internatskola
Stig Järrel	Birger Sjögren, lärare i döda språk på internatskolan
Inga Tidblad	Eva, miljöskadad hemmafru, maka till Birger
Hilda Borgström	Charlotta Dahl, änka efter Lillköpings Bryggerier
Sonja Wigert	Inga, Charlottas dotterdotter, f.d. skyddshemsflicka
Eva Henning	Monika, dotter till konstfotograf Gottfrid, nattfjäril
Douglas Håge	Lillköpings borgmästare/Gottfrid, ful gubbe, borgmästarens bror
Ester Roeck-Hansen	Olga, f.d. servitris, Monikas mor
Thor Modéen	Vårby, Dahls faktotum, förrymd mentalpatient
Birger Malmsten	Kurre, sjukgymnast, Charlottas fosterson
Ernst Brunman	överkonstapel Bottin/redaktör på Lillköpingsposten
Ernst Eklund	Manfred Gripe, disponent i homeopatfirman Sjövall & Holm, svartabörshaj
Sture Lagerwall	Jocke Grip, löjtnant vid Luftvärnsbatteriet och Manfreds son, sutenör i det civila
Katie Rolfsen	Viran Blomster, städerska på Stadshotellet, oäkta dotter till disponent Gripe
Ragnar Falck	Birger Rask, flygspanare, spion för ovänligt sinnad makt
Gunn Wållgren	Maggan Håkansson, resande i narkotika
Hugo Björne	Pontus Bråde, pyroman och rektor vid Lillköpings Internatskola, fänrik Brådes m.m. far
Linnéa Hillberg	fru Bråde, anonym brevskriverska, fänrikens m.m. mor
Amy Aaröe	Aina, en ung flicka
Sven Arefeldt	sjungande krogpianist
Christian Bratt	elev vid Lillköpings Internatskola
Charlie Almlöf	Birger Sjögrens danskavaljer
Carl Reinholdz	befälsperson
Margit Andelius	kampanjledare i Lillköpings Kvinno- och djurskyddsförening
Gull Natorp	mötesdeltagare på Lillköpings Kvinno- och djurskyddsförening
Gabriel Alw	läkare
Bengt Ekerot	gymnasist
Karin Kavli	väninna till Birger Sjögren
Gunnar Björnstrand	armékapten
Gunnar Höglund	sängliggande värnpliktig
Barbro Kollberg	Klara Birgitta, Göran Dahls tillfälliga väninna
Marguerite Viby	damen med handkannan, Klara Birgittas väninna
Aurore Palmgren	Charlotta Dahls uttröttade trotjänarinna
Åke Johanson (som Åke Johansson)	bombad pojke
Brita Borg	sångflicka
Siv Thulin	operationssköterska
Sonja Sjöstrand	operationssköterska
Lillie Wästfeldt	översköterska
Julia Cæsar	konferenciär
Agneta Lagerfelt	violinist, konditoriservitris
Elsa Carlsson	Manfred Gripes fru
Anna-Stina Wåglund	konditoriservitris
Helga Brofeldt	bankettgäst
Sif Ruud	sjuksyster
Nils Lundell	en clown på Lillköpings Hotel
Wiktor "Kulörten" Andersson	tivolikonferencier
Astrid Bodin	servitris
Hanny Schedin	servitris
Åke Claesson	doktor Lundvall, Eva Sjögrens läkare
Karl Erik Flens	vän till "Lilla Märta", alias Birger Sjögren
Ingrid Backlin	vän till "Lilla Märta", alias Birger Sjögren
Sven Lindberg	vän till "Lilla Märta", alias Birger Sjögren
Stig Olin	vän till "Lilla Märta", alias Birger Sjögren
Barbro Hiort af Ornäs	vän till "Lilla Märta", alias Birger Sjögren
Georg Funkquist	vän till "Lilla Märta", alias Birger Sjögren
Bror Bügler	överste von Blankenaus adjutant
Åke Fridell	ordförande i Föreningen för Fornfilm-Forskning i prologen
Harriet Andersson	hans sekreterare
Gustaf Hiort af Ornäs	amanuens Brinkebo i Föreningen för Forn-Filmsforskning i prologen

Produktionsbolag	Hasse Ekmanfilm
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Terrafilm	1951
Distributör i Sverige (DVD)	Studio S Entertainment	2015

Vid utgrävningar i Stockholm år 2248 har man påträffat 45 000 meter film från 1940-talet av mästerregissören Hasse Ekmans hand.

Materialet är i oordning men Föreningen för Fornfilm-Forskning har under ledning av sin ordförande låtit göra en sammanställning efter "egen konstnärlig intuition och kombinationsförmåga". Ehuru ordföranden inte är övertygad om att föreningen till 100% lyckats åstadkomma en typisk film av mästarens hand hoppas man ha "kommit sanningen bra nära".

För att hjälpa åskådaren med vissa oklarheter i den sinnrika handlingen har en förklarande och sammanbindande kommentar tillfogats. Den läses av mästarens sonsons sonson Hasse Hasseson Ekman.

En solig försommardag på Lillköpings kyrkogård blickar den unge fänriken Bråde tillbaka på den kedja av händelser som kom honom att begå ett brott. Ett galleri av stadsbor drar förbi i minnet. Där finns läraren i döda språk vid internatskolan, Birger Sjögren. En verklig djävul i människohamn har han pinat och plågat Bråde och andra elever genom hela skoltiden och därigenom försett dem med en olycklig uppväxttid. Bland Sjögrens offer befinner sig även Monika, dotter till konstfotografen och "fula gubben" Gottfrid, samt magisterns egen maka Eva. Den senare anar att allt inte står rätt till med mannen, enär han ständigt undviker den äkta sängen. Det gör det inte heller, ty Birger har en hemlig böjelse: att få vara kvinna.

Bråde inleder ett kärleksförhållande med Inga Dahl, den rika bryggeriänkan Charlotta Dahls dotterdotter. Han försöker på detta sätt komma i besittning av familjens förmögenhet men resultatet av förbindelsen blir i första hand en abortresa till Stockholm för Ingas del. På grund av skandalen gör Charlotta sin dotterdotter arvlös, och Bråde finner ingen annan lösning än att gifta sig med bryggeriänkan.

I väntan på Charlottas hädanfärd tar Bråde värvning vid stadens flygflottilj. Den leds av överste von Blankenau, enligt kommentaren Kommendör av Svärdsorden och obotlig alkoholist. Vid den årliga bombfällningstävlingen råkar Bråde illa ut och stryker så när med bland explosionerna men räddas i sista stund av översten. Bomberna faller litet var som helst i Lillköping och antänder bl a gardinerna i Göran Dahls bostad.

Magister Sjögren gör under annat namn sin beredskapsinsats inom armén. Han lyckas inte få kaptenen på förläggningsorten att förstå vem som ligger var i logementets sängar. För att få tvillingar att inse vilka de är redan vid väckningen har man skilt deras sovplatser åt.

Förklädd till Märta Letterström, med smeknamnet "Lilla Märta", gör Birger karriär i kvinnorörelsen. Stadens Kvinno- och Djurskyddsförening ställer upp honom (henne) som riksdagskandidat. Trots borgmästarens kamp mot "kjortelvälde" synes Märta ta hem segern.

Märtas charm triumferar även på det känslomässiga planet. Såväl Göran Dahl som dennes faktotum Vårby står under påverkan. Bråde är mindre framgångsrik i äktenskap och kärlek. Han behandlar den åldriga Charlotta grymt utan att ana att hon har krafter kvar att hämnas. Efter tillgrepp av fänrikens pistol sätter hon ett skott i dennes förlängda märg. Bråde överlever och tillfrisknar men möts av besked från läkaren: Charlotta kan leva i ytterligare tjugo år.

Märtas liv och leverne, hennes svartsjuka mot Bråde, går till sist fänriken på nerverna. Han beslutar sätta stopp för hennes framfart. Först avslöjar han hennes verkliga identitet, därefter förpassar han "Lilla Märta" ned i Lillköpingsån till en evig vila.

På flygflottiljen sjunger manskapet under ledning av ordföranden i Lillköpings Homofilurer, kapten Hansson: "Det gör detsamma vart du kommer när du dör . . ."

Censurnummer	79372
Datum	1951-09-20
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2135 meter
Kommentar	Granskningskopians speltid: 78 minuter. Visningskopiornas längd: 2115 m - 77 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2135 meter
Längd i minuter	78 min
Akter	4 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Hasse Ekmans metod att kringgå filmstoppet 1951 gjorde en del kritiker entusiastiska, roade några med vissa förbehåll i glädjen och förkastades helt av två tidningar: Expressen och Ny Dag. De som lät sig roas ifrågasatte om inte Ekman handlat tanklöst då han helt kallsinnigt utlämnat goda artister genom att göra fars av deras allvarsammaste ögonblick.

"Naturligtvis är det förfärligt skrattretande när djupt känsliga repliker blandas med farsgrimaser och visst har det sina aktuella poänger när svensk films främste he-man görs till homofilur och jagar ett notoriskt manligt kjoltyg. Men det är inte enbart lustigt när i och för sig festliga farsfigurer springer och smäller i dörrar medan ett en gång beundrat kärlekspar [Sonja Wigert och Hasse Ekman i Ombyte av tåg! ligger och låtsas vara poetiskt", skrev Filmson i AB.

Även Staffan Tjerneld (Expr) ställde sig tveksam inför greppet att "rycka ut scener inspelade på fullt allvar av artister som Inga Tidblad och Hilda Borg!ström ur deras sammanhang".

Robin Hood (StT) menade att det roligaste med Dårskapens hus var "själva det fräcka tilltaget". Mellan skratten kände han sig emellertid illa berörd: "Man tycker att Hasse Ekman drar ner sig själv och filmkons!ten, när han ideligen avbryter sina vackra kärleksscener ur Ombyte av tåg med groteska inpass à la Bröderna Marx." De homofila inslagen i handlingen fann Robin Hood likaledes olustiga: "Telefonsamtal med kärlekskutter som Adolphson och Sjöberg ursprungligen hållit med 40-talsfilmernas hjältinnor, kopplas här ihop så att herrarna talar till varann. Ett klavertramp av betydande mått."

Beröm fick Hasse Ekman i AT, DN och MT. "Om det finns en filmsektion inom Föreningen För Flugighetens Främjande bör Hasse Ekman väljas till dess hedersledamot", skrev A Gunnar Bergman (AT) och fortsatte: "Han har nämligen lyckats med vad ingen svensk riktigt gått i land med förut, nämligen göra en helt dårpippig film, som man inte tröttnar på och gäspar åt efter den första halvtimmen." Bergman erfor att publiken bokstavligen skakade av skratt "för snart sagt varje meter av detta grönköpingsperspektiv på vår egen tid".

DN:s Carl Björkman menade att filmen inte riktigt höll -- den var alltför splittrad och utdragen -- men han var ändå generös mot redigeraren och klipparen Ekman: "Han är -- som mästaren alltid -- avväpnande. Genom den respektlöshet med vilken han behandlar sitt eget oeuvre. Genom den fyndighet med vilken han bollar med allvarets och skämtets biljardbollar. Man har roligt åt själva presentationen -- och åt den romantiska ironi med vilken han nypresenterar också de allra seriösaste stuvbitarna av de filmer han en gång måste ha betraktat som resultatet av en stor ambition."

Helge Åkerhielm i MT framförde åsikten att svenska filmmakare gjort upprepade men föga framgångsrika försök att efterapa crazyhumorn i den amerikans!ka Galopperande flugan: "Gång på gång har det varit undertecknads tunga plikt att å denna tidnings vägnar konstatera det totala misslyckandet. Gracen och det lätta handlaget har fattats, det hela har mer påmint om elefanternas midnattsfest än om yr och oansvarig insektskarneval". Men Hasse Ekman hade lyckats. Dårskapens hus betecknade "rent metodiskt en nyhet i filmhistorien", tyckte kritikern; aldrig tidigare hade hopklippning av gamla filmer skett med "den medvetenhet och beräkning som här", "de hastiga kastningarna från en film till en annan är stundom av rent explosiv komisk verkan."

Kommentar Svensk filmografi

Under åren 1940-1950 svarade Hasse Ekman för 23 filmer. Av dessa skall enligt hans egen uppgift (Expr 17.6.1951) sjutton stycken ha utnyttjats för Dårskapens hus. Beträffande huvuddelen har dock endast korta scenklipp gjorts.

"Storyn" är sammanställd ur följande åtta verk: Första divisionen (1941/18), Lågor i dunklet (1942/7), Ombyte av tåg (1943/6), Excellensen (1944/8), Kungliga patrasket (1945/3), Fram för Lilla Märta (1945/26), Lilla Märta kommer tillbaka (1948/17), Banketten (1948/33).

Ett par recensenter meddelade att en programnotis distribuerats i anslutning till premiären, vari förnamn och efternamn växlats mellan de medverkande skådespelarna, t ex Stig Adolphson, Edvin Järrel, Sonja Tidblad, Eva Wigert, Gunn Borgström, Douglas Malmsten, Lars Håge m fl. Man kan gissa att Ekman på detta sätt önskat markera att skådespelarna i klippfilmen förlorat sin ordinarie identitet och blivit abstrakta figurer.

Denna försiktighetsåtgärd var dock förgäves. En vecka efter premiären kunde Expressen (1.10.1951) rapportera att hela skådespelarkåren råkat i uppror över behandlingen av dess medlemmar, och att Svenska Teaterförbundet under Sven Bergvalls ledning förberedde juridiska motåtgärder.

I MT (12.10.1951) gick Nils Beyer under rubriken "Hasse Ekmans skandalfilm" till våldsamt angrepp mot upphovsmannen: "Sanningen är (-) den att ingen regissör i filmens historia uppträtt mer svinaktigt mot sina skådespelare än Hasse Ekman i Dårskapens hus, samtidigt som han skurit halsen av sig själv som skapande konstnär. Här har en man, som steg för steg arbetat sig fram till en uppmärksammad, i sina bästa ögonblick aktad ställning i svensk film och därmed också i svenskt kulturliv, med kallt blod sålt sin själ för ekonomisk spekulation. Vad han åstadkommit är den i djupare mening oanständigaste film, som hittills sett dagen i detta land." Beyer krävde att Ekman snarast skulle låta ta ned filmen och offentligen deklarera "att han gjort sig skyldig till en beklaglig dumhet".

Harry Schein tog i BLM Ekman i försvar, trots att han tyckte Dårskapens hus var dålig. De klippta filmerna var, ansåg Schein, Ekmans juridiska och andliga egendom och i princip fick han göra vad han ville med dem. Beträffande skådespelarna borde de "som seriösa konstnärer egentligen vara tacksamma att få den djupt okonstnärliga stjärnmytologin torpederad". "För skådespelarna bör (-) det moraliska kriteriet i Dårskapens hus bestämmas av det moraliska allvar med vilket de en gång mött sin arbetsuppgift. Hur många av dem som medverkar i Dårskapens hus klarar ett sådant moraliskt prov?", frågade skribenten, som f ö ansåg att man inte borde tala så högt om "filmens ovillkorliga konstnärliga integritet" enär Fru Filmia, långt ifrån att vara ett oskuldsfullt helgon, "tillägnat sig en våldtäktsvana av en sådan storleksordning att även hennes mest galante kavaljer borde ha resignerat".

Sandrewateljéerna

Stockholm

Sverige

(prolog i färg)

1951

Sverigepremiär	1951-09-22	Astoria	Stockholm	Sverige	77 min
Urpremiär	1951-09-22	Astoria	Stockholm	Sverige	77 min
TV-visning	2006-08-08	SVT1		Sverige	75 min
	2008-06-30	SVT1		Sverige	75 min
	2012-01-24	SVT1		Sverige
	2015-02-23	SVT1		Sverige
Dvd-release	2015-09-14			Sverige
Cinemateksvisning	2018-04-06	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-04-06
	2018-04-18					Endast akt 1. Som förfilm i samband med besök av Harriet Andersson.
TV-visning	2018-05-21	SVT1		Sverige
	2021-05-10	SVT1		Sverige
	2023-08-25	SVT1		Sverige
VOD-release	2023-08-25	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Originaltitel	Ein Sommernachtstraum. Hochzeitmarsch
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1842)

Originaltitel	Die Schönbrunner, op. 200
Kompositör	Joseph Lanner	(1842)

Originaltitel	Att flyga är att leva
Kompositör	Lars-Erik Larsson	(1941)
Textförfattare	Hasse Ekman	(1941)

Originaltitel	Baby
Kompositör	Sven Arefeldt	(1949)
Textförfattare	Roland Eiworth	(1949)

Originaltitel	Som stjärnan uppå himmelen

Originaltitel	Fram för lilla Märta
Kompositör	Kai Gullmar	(1945)
Textförfattare	Hasse Ekman	(1945)
Bearbetning	Peter Deutsch	(dansk bearbetning 1946)

Originaltitel	Med dej i mina armar
Kompositör	Kai Gullmar	(1940)
Textförfattare	Hasse Ekman	(1940)

Originaltitel	Rösta på Tobias
Kompositör	Kai Gullmar	(1945 - samma musik som "Fram för lilla Märta")
Textförfattare	Hasse Ekman	(1945)

Originaltitel	Vi är tre små flickor
Kompositör	Hasse Ekman	(1948)
Textförfattare	Hasse Ekman	(1948)

Första divisionen (1941)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Lågor i dunklet (1942)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Ombyte av tåg (1943)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Excellensen (1944)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Kungliga patrasket (1945)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Fram för lilla Märta (1945)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Lilla Märta kommer tillbaka (1948)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Banketten (1948)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Flickan från tredje raden (1949)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
I dödens väntrum (1946)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)
Med dej i mina armar (1940)	Citeras i	Dårskapens hus (1951)

Bombanfall

Film i filmen

Filmparodi/1940-tal

Flygvapnet

Förklädnad/man som kvinna

Homosexualitet/manlig

Klippfilm

Konstnärlig upphovsmannarätt

Kvinnorörelsen

Militär

Småstäder

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2119

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	En film om hets-kris-synd lidelse-begär och törst i 1940-talets Lillköping Hasse Ekmans DÅRSKAPENS HUS
Tryckeri	Borås kliché & litografiska AB
Affischdesign	Rolf Gustafson

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	1
Album	Nej