491 (1964)

Media (1 st)

Våldtäkt, homosexuellt sex och tidelag utlöste panik när Vilgot Sjöman filmatiserade Lars Görlings verklighetsbaserade roman om ett experiment med ynglingar på glid.

491 bygger på en roman av Lars Görling, och titeln anspelar på ett stycke i Bibeln: ”Då steg Petrus fram till honom och sade: Herre, hur ofta skall jag förlåta min broder, när han syndar mot mig? Upp till sju gånger? Jesus sade till honom: Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju gånger.” (Matt. 18:22). Görling går längre än Jesus och lägger till en gång. 

Och Vilgot Sjöman går hur långt som helst. 491 blir hans första skandalfilm. Några år senare kom Jag är nyfiken-filmerna, som gjorde sensation världen över. Alla ville se Lena Nyman och Börje Ahlstedt ha samhällskritiskt sex framför svenska slottet – inklusive Jackie Kennedy, som gick på bio i solglasögon.

Men Biografbyrån ville inte att någon skulle se 491. Man förklarade filmen ”förråande och skadligt upphetsande” och totalförbjöd denna för ”tukt och sedlighet sårande framställning” i enlighet med strafflagen. SF, som gjort flera klipp i förväg och lämnat in en censurerad version, beordrades att ta bort 19 meter till. Särskilt anstötlig var filmens tidelagsscen, trots att schäfern inte var i bild: "obs! hundens flämtningar i 97 får ej alls höras." Innan filmen släpptes hade en vild censurdebatt brakat loss. 1974 släpptes 491 i oklippt skick.

På ”Saklighetens ungdomspensionat”, en lägenhet i Klara, bor ynglingar på glid med socionomen Krister, som förlåter dem allting och tar på sig all skuld när något går snett. Och snett går det. ”Pojkarna” blir råare och råare, men liksom i tidelagsscenen ligger det mest provokativa på ljudspåret – "Om man skulle ta och rispa käringen i hyskan lite..." är ett milt exempel. Särskilt minnesvärd är Lars Hansson, som lekande med sin stilett levererar repliker grövre än man trodde var möjligt ens 1964. Filmer som ansågs fränt realistiska i slutet av 50-talet, ungdomsskildringar i ”Jompa, du gör dig olycklig!”-genren, ter sig helt absurda i jämförelse med 491. Här våldtas redlösa prostituerade, och slemma socialinspektörer utövar sin makt över unga pojkar.

”Det kan inte vara nödvändigt att människor ska ha det som jag haft det.” Författaren Lars Görling hade egna erfarenheter av svensk ungdomsvård. Romanen 491 blev en sensation, och i Expressen kallade Bo Strömstedt den ”en av de hårdaste böckerna i svensk litteratur”. 1965 debuterade Görling som regissör med Tillsammans med Gunilla måndag kväll och tisdag.

491 hade ägnats spaltkilometer sedan totalförbudet, men när den till slut hade premiär, var kritikerna kallsinniga. I BLM skrev Jörn Donner om filmens samhällskritik: ”… det är inte de skildrade missförhållandenas art eller styrkan i klagoropet som avgör ett konstverks värde, utan många andra egenskaper. […] Jag har efter denna recension inte den minsta rädsla att felaktigt bli inrangerad bland de förbudsmoralister, som ur helt andra synpunkter ifrågasätter meningen med 491. Jag finner inte filmen vara lyckad, och det räcker för mig.”

I Dagens Nyheter tog Vilgot Sjöman upp föraktet för filmkonsten: ”Säg vad du vill på Dramaten och Moderna museet - men säg det inte på bio eller i TV. Det är spridningssättet som vållar folkstormar. Diktens bilder blir bara anstötliga när de når många. […] Välj ett trubbigt vapen, inte ett skarpt och vasst. Älskar du film? Gör då trivsamma filmer som inte rör vid tabugränserna. Allvaret kan du spara till boken och pjäsen. Synd bara att det vuxit upp en helt ny författargeneration som omfattar filmen med samma lidelse som boken och dramat.”

Nina Widerberg (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Ungdom på glid"

Läs mer om denna film i vår artikel "Filmen och makten att förändra"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	491
Svensk premiärtitel	491
Distributionstitel	491 (Spanien) 491 (Västtyskland) 491 (Danmark) 491 (Finland) 491 (USA) 490 più 1 (Italien) 491 (Norge)
Dvd-titel i Sverige	491

Regi	Vilgot Sjöman
Manus	Lars Görling
Produktionsledare	Allan Ekelund
Foto	Gunnar Fischer
Musik	Georg Riedel
Arkitekt	P.A. Lundgren
Klippning	Lennart Wallén
Ljudtekniker	Per-Olof Pettersson (som P.O. Pettersson)
Regiassistent	Raymond Lundberg
Scripta	Katinka Faragó (som Katherina Faragó)
Inspelningsledare	Lars-Owe Carlberg
B-foto	Rolf Holmqvist
Stillbildsfoto	Jan Halldoff
Elektriker	Georg Engstrand (elbas) Sture Arelind Stig Jonsson Claes Börje Wernqvist
Passare	Rune Håkansson Yngve Söderlund
Musikarrangör	Georg Riedel
Rekvisita	Karl-Arne Bergman (som K.A. Bergman)
Kläder	Bertha Sånnell
Smink	Britt Falkemo
Perukmakare	Bengt Ottekil
B-ljud	Olle Unnerstad

Lars Lind	Krister, socialarbetare
Leif Nymark	Nisse
Stig Törnblom	Egon
Lars Hansson	Pyret
Sven Algotsson	Jingis
Torleif Cederstrand	Slaktarn
Bo Andersson	Fisken
Lena Nyman	Steva
Frank Sundström	inspektören
Åke Grönberg	pastor Mild
Mona Andersson	Kajsa
Jan Blomberg	testaren
Siegfried Wald	tysk sjöman
Wilhelm Fricke	tysk sjöman
Erik Hell	polis
Leif Liljeroth	polis

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1964
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2018
Distributör i Sverige (DVD)	SF Home Entertainment	2011
Laboratorium	FilmTeknik AB

Sex ungdomsbrottslingar blir utvalda för ett socialt experiment. Bakom experimentet står Inspektören, en äldre man, och Krister, en ung socialarbetare, som bosätter sig i samma förfallna våning som ynglingarna - "Pensionatet Sakligheten"

De sex ynglingarna är Nisse, som är deras ledare och berättare i historien, Jingis, som är sängvätare, Egon, Pyret, Fisken och Slaktarn.

De sex har en starkt kritisk inställning till socialvården, men är lika föraktfulla mot samhället omkring dem. Arbetare kallar de knegarjävlar.

Atmosfären i deras "pensionat" präglas av sadism, öppet eller förstucket våld. Pyret skär sig till exempel medvetet i handen. Bråk uppstår. Det outtalade syftet med mycket av det som de sex gör är att förnedra Krister, som är välmenande men inte förstår sig på dem.

De går in i Kristers hemliga rum efter att ha skaffat sig en falsk nyckel. Jingis spelar på pianot.

Nisse reagerar mot att de andra fem berättar snuskiga historier för Inspektören.

De gör upp om att Pyret ska låta sig förföras av Inspektören, som är homosexuell. Som bevis tänker de använda en inspelning, gjord på en bandspelare som de stulit av pastor Mild. Medan detta sker går de andra på Dramaten, känner sig uttråkade. När de kommer hem upptäcker de att Pyret inte kunnat sköta bandspelaren, men blivit förförd av Inspektören.

De försöker pantsätta bandspelaren, men tydligen upptäcker man på pantlånekontoret att den är stulen. Polisen jagar Nisse och Pyret, som håller på att åka fast.

Inspektören förför Nisse när denne kommer till socialvårdens kontor, för att klaga. Nisse känner sig förnedrad.

För att skaffa pengar tänker de bli spritlangare. De går i hamnen och kommer ombord på en tysk båt. De har skaffat sig startkapital genom att sälja en del av Kristers kurslitteratur. Han studerar nämligen alltjämt. På båten upptäcker de Steva, som i tur och ordning blir våldtagen av tyskarna. De köper ett antal flaskor och får Steva med sig hem.

Hunden Ray, som tillhört en nattvakt, kommer nu med i spelet. För att betala hundmaten säljer Nisse allt fler böcker. Slutligen säljer de också möblerna och lösöret i pensionatet.

Krister vill köpa tillbaka allting, tar till sina besparingar, men har ändå inte tillräckligt. Steva hjälper då till att samla ihop resterande 470 kronor genom att hora på gatorna i Stockholm biträdd av hunden och pojkarna.

Under en förvirrad scen senare blir Steva tagen av hunden Ray.

Under tiden har Egon polisanmält Krister för att han varit sutenör för Steva. Krister blir väckt, under det tumult som uppstår biter Jingis en av poliserna, försvinner ut i köket och hoppar ut. Han hamnar nere på en gård och dör.

Censurnummer	114264
Datum	1975-02-12
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2780 meter
Kommentar	Speltid: 102 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.

Censurnummer	101516
Datum	1964-03-05
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2765 meter
Längd efter klipp	2727 meter
Kommentar	Speltid före censurklipp: 101 minuter. Censurklipp: Pyrets könsmonolog och efterföljande replikskifte med Egon, men undantag för Pyrets avslutande replik (om aphuset). Sekvensen med Stevas våldtagning vid båtreliingen. Sekvensen med uppträdet i dagrummet mellan pojkarna och Steva samt efterföljande våldshandlingar mot Steva. Avslutande repliker inklusive hundens flämtningar. (Totalt 38 meter). Speltid efter censurklipp: 100 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.

Censurnummer	101516
Datum	1963-12-18
Åldersgräns	Totalförbjuden
Originallängd	2765 meter
Kommentar	Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2765 meter
Längd i minuter	101 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

En analys av recensionerna kompliceras av det förhållandet att filmen vid tidpunkten för sin premiär hade setts och kommenterats av många människor.

Trots censurkampen och aktionerna för att filmen skulle frias fann kritikerkåren inte att "491" var en helt lyckad film. Jurgen Schildt i AB sammanfattade denna reaktion värderingsmässigt: "Så låt oss till slut ta denna sönderbråkade film för vad den är i stället för vad den inte orkar vara: ett vitriolstänkt reportage, en skildring av ondskans egenliv och det moraliska bottensuget. Någonstans på ena sidan står Gunnar Hellströms "Chans". På andra sidan skymtar Buñuel och hans ouppnådda "Los olvidados". Vilgot Sjöman och "491" har placerat sig mitt emellan."

Även frågan om filmens klippning i censuren diskuterades, varvid Carl Henrik Svenstedt konstaterade följande i SvD: "Saken är nämligen den, att många kommer att bli besvikna inför denna kalla och nyktra skildring av Ungdomspensionatet Sakligheten. Säkert kan man instämma med regissören som förmodat att en del åskådare nu kommer att dikta in mera sprängstoff än vad som någonsin funnits i den oklippta versionen. Jag kan försäkra att de endast går miste om en ovanligt rått berättad historia av logementskaraktär samt några, visserligen långa, sekunder i skildringen av ett sexuellt övergrepp ombord på en båt i Stockholms hamn. Men att som Vilgot Sjöman hävda att filmens konstnärliga värde reducerats genom klippen är att ta till onödiga brösttoner, hur obehagligt han sedan i princip kan uppfatta ingripandet."

Göran O. Eriksson i StT hade följande att säga i inledningen till sin recension: "Felet med säsongens mest skandalomsusade film är att den är intill torftighet välartad, en genuin och snyggsvensk SF-produkt. Den är mörkblank och vacker i fotot, proper och lagom djärv i klippningen, fri från varje överrumplande effekt. De problem den diskuterar och de krav den ställer - främst på en reservationslös självutgivelse inför nästan - är tydligt kristet färgade, och de framförs med ett starkt pedagogiskt patos. Det är alltigenom en film för de rättänkande i riket. Att censurera den är till råga på allt annat att ge den falsk varudeklaration.

Dess förtjänster ligger på reportageplanet. Där är de betydande."

I en lång artikel i BLM jämförde Jörn Donner "491" med utländska motsvarigheter: "Om jag skulle tillämpa någon märkvärdig rent svensk måttstock kunde jag säga att "491" är unik. Men det har i världens filmproduktion ingalunda rått någon brist på öppna och fräna socialskildringar, flera av dem har ju dock förbjudits i detta land såsom varande spekulation. Men det är inte de skildrade missförhållandenas art eller styrkan i klagoropet som avgör ett konstverks värde, utan många andra egenskaper. Jag frågar mig om inte en helt annan form av socialskildring vore adekvat för våra dagars Sverige. Trots att fattigdomen och de öppna missförhållandena existerar, tar sig orättvisan oftast mycket subtila, institutionella former. Av socialkritikern kräves därför inte psykiaterns förmåga att välja ut särfall, utan sociologens värdering av ett medeltal. Därmed menas att ingen tjänsteman kan känna sig träffad av ett tjänstemannaporträtt som på detta sätt skjuter över målet. Socialkritik, det är skildringen av byråkrati, av mekanisering och innehållslöshet i tillvaron. Men kanske "491" inte var socialkritiskt tänkt? Möjligen, men hur var den då tänkt, och varför gjordes den?

Jag har efter denna recension inte den minsta rädsla att felaktigt bli inrangerad bland de förbudsmoralister, som ur helt andra synpunkter ifrågasätter meningen med "491". Jag finner inte filmen vara lyckad, och det räcker för mig."

Erland Törngren diskuterade filmens samhällskritik: "'491' kritiserar väl inte samhället som sådant, inte heller socialvården som sådan, utan den kritiserar enligt min mening en alldeles bestämd världsfrämmande och färgblind ideologi som varhelst den uppträder är skadlig. "491" kritiserar mildhets- och förståelsespecialisterna, den framlägger ett händelseförlopp vari - entydigt som i ett grammatikexempel - just så- dana riddare av Den Blåögda Goda Viljan åsamkar sig den tyngsta av skuldbördor genom att i realiteten utgöra det ondas tillskyndare och framprovocerare. I klartext sagt: 491 kritiserar den kristna etiken, koncentrerad i ordet om de 490 förlåtelserna, och påvisar hur denna etik i bestämda fall kan bli till den kraft som - tvärtemot Goethes Mefistofeles - städs det goda vill/och städs det onda verkar."

Kommentar Svensk filmografi

Den grundligaste och mest genomtänkta kommentaren av Vilgot Sjöman till 491 publicerades i DN den 10 januari 1964. Där skrev han bl.a. följande: "Boken "491" väckte inte tiondelen av den storm som filmen gjort. Och en sådan sängscen som i fjolårets TV-pjäs Lyckan kommer har funnits i tusen filmer - men TV blev så nedringt att pjäsen aldrig kom i repris. På teaterscenen kan man göra uttalanden som blir opinionsanmälda om de yttras i radio osv.
Låt oss inte glömma detta: dikt och bild attackeras inte överallt och konsekvent. Säg vad du vill på Dramaten och Moderna museet - men säg det inte på bio eller i TV. Det är spridningssättet som vållar folkstormar. Diktens bilder blir bara anstötliga när de når många.
Det som i förstone tycks vara en principfråga - om rätt och moral och etiska normer - demaskerar sig efter hand som ett sociologiskt problem: en fråga om distribution.
De nya massmedierna skär tvärs igenom samhällslagren på ett fascinerande sätt; men vilka fördomar blottar de inte!
1. Klasstänkandet. De bildade tål att se sådant som de obildade icke mår bra av. En av det gamla klassamhällets bästa fördomar, basen för censur i alla tider. Som om bildning garanterade större motståndskraft, större emotionell integritet i personligheten!
2. Filmföraktet. Film, det är underhållning, det. (Pastor Dahmén.) Film, det är pengar och sensationslystnad. Biografpubliken är en sorts pöbel. Etc.
Konsekvenserna:
Vill du säga något kontroversiellt? Håll dig då till bok och pjäs. Då slipper du kollidera med censurinstitutioner, mentalhygienisk expertis, SJ:s reklamverksamhet, folkstormar i insändarspalterna.
Vill du skapa debatt? Skriv då en bok, en pjäs - den når inte så många. Välj ett trubbigt vapen, inte ett skarpt och vasst.
Älskar du film? Gör då trivsamma filmer som inte rör vid tabugränserna. Allvaret kan du spara till boken och pjäsen.
Synd bara att det vuxit upp en helt ny författargeneration som omfattar filmen med samma lidelse som boken och dramat."
Och senare:
"Det skulle inte falla mig in att bagatellisera farorna av en film bara därför att jag själv råkat göra den. Men jag tror att vi alltid är tvungna att ta risker för att kunna förmedla kunskap.
Att våga ta den risken - däri ligger ansvaret i detta fall.
Kunskap som tvingar oss att vidga vår verklighetsbild.
Och vår medkänsla."

Filmen översändes av SF den 5 december 1963 till Statens Biografbyrå för granskning. Byrån ansåg sig tydligen inte kapabel att bedöma frågan ensam utan hörde Statens Filmgranskningsråd. Den 28 december expedierades Biografbyråns beslut: "filmens offentliga förevisning i riket förbjudes jämlikt 3 paragrafen 1 mom. första och tredje styckena gällande biografförordning jämfört med 18 kap. 13 paragrafen i strafflagen ("förråande och skadligt upphetsande" samt "tukt och sedlighet sårande framställning")."
SF besvärade sig till Kungl. Maj:t, varefter det ankom på regeringen och dåvarande ecklesiastikminister Ragnar Edenman att besluta. Inom departementet upprättades en promemoria angående tillämpningen av biografförordningen på 491, varvid lagtolkningen utmynnade i ett förslag om godkännande av filmen efter vissa i promemorian angivna klipp. I enlighet därmed beslöt Edenman att återförpassa filmen till Biografbyrån för ny granskning och klippning. Uppenbarligen hade SF förekommit händelserna genom att lämna in en censurerad version. SF:s klipp i akterna 1 och 4 godkändes, likaså huvudsakligen i akt 5, men därutöver klipptes två bitar, sammanlagt 19 meter, i större omfattning än SF hade föreslagit. Censureringen riktade sig också mot ljudbandet, vilket hade sin grund i departementspromemorians anvisningar. Särskilt anstötlig var hunden i samband med tidelagsscenen, biografbyrån skrev: "obs! hundens flämtningar i 97 får ej alls höras."
Mellan den tidpunkt då filmen helt förbjöds och frisläppandet utbröt en censurdebatt som kanske överträffade diskussionerna om Tystnaden. Men när filmen sedermera visades offentligt var den allmänna meningen att klippen i stort inte påverkade filmen, utom kanske i riktning mot en viss dubbelmoral.
Den 1 september 1974 skrev Vilgot Sjöman till Biografbyrån och bad att få frågan omprövad. Eftersom det tidigare beslutet baserade sig på departementets uppfattning, vände sig därför chefen för Biografbyrån, Gustaf Lindenbaum, till ecklesiastikdepartmentet, då han ansåg att Biografbyrån inte omedelbart kunde pröva frågan. Han föreslog dock till slut: "Eventuellt torde ärendet kunna återställas till byrån för bedömning utifrån nu rådande praxis på filmcensurens område."
Så skedde, varefter biografbyrån den 7 februari 1975, efter det att man hade visat filmen för filmgranskningsrådet, gav filmen censurbeteckningen gul och släppte filmen för visning utan klipp. Anledningen till Vilgot Sjömans skrivelse var att filmen i sitt klippta skick fanns tillgänglig på SF:s kassettbiograf i Röda Kvarn i Stockholm. Någon annan distribution av filmen förekom vid denna tidpunkt veterligen inte. På tio år hade inte endast censurpraxis förändrats. Värderingarna om det sensationella innehållet i 491 hade också blivit annorlunda.
491 hade samtidig premiär utanför Stockholm i ett 20-tal städer i landsorten.

Originaltitel	491 (Roman)
Författare	Lars Görling

				1963	1963
Filmstaden	Råsunda	Sverige
	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1964-03-16	Fontänen	Stockholm	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Östersund	Sverige	100 min
	1964-03-16	Palladium	Borås	Sverige	100 min
	1964-03-16	Skandia	Borås	Sverige	100 min
	1964-03-16	Palladium	Borlänge	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Eskilstuna	Sverige	100 min
	1964-03-16	City	Falun	Sverige	100 min
	1964-03-16	Cosmorama	Göteborg	Sverige	100 min
	1964-03-16	Kaparen	Göteborg	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Halmstad	Sverige	100 min
	1964-03-16	Palladium	Helsingborg	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Jönköping	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Karlstad	Sverige	100 min
	1964-03-16	Skandia	Karlstad	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Kristianstad	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Linköping	Sverige	100 min
	1964-03-16	Forellen	Luleå	Sverige	100 min
	1964-03-16	Skandia	Lund	Sverige	100 min
	1964-03-16	Alcazar	Malmö	Sverige	100 min
	1964-03-16	Amiralen	Malmö	Sverige	100 min
	1964-03-16	Aveny	Norrköping	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Norrköping	Sverige	100 min
	1964-03-16	Castor	Södertälje	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Trollhättan	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	100 min
	1964-03-16	Skandia	Uppsala	Sverige	100 min
	1964-03-16	Grand	Västerås	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Växjö	Sverige	100 min
	1964-03-16	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	100 min
TV-visning	1979-01-21	TV2		Sverige	97 min
Annan visning	1993-10-19					Akt 4 har två slitrepor på mattsidan, nästan hela rullen.
Cinemateksvisning, arkivkopia	2000-02-13
Festivalvisning	2002-01-23					(bitvis 1 eller 1+)
Cinemateksvisning, arkivkopia	2002-04-25
Utländsk biograf exkl FIAF	2008-04-10
	2008-04-11					AH.
Dvd-release	2011-06-01			Sverige
FIAF-visning	2014-03-10
	2014-03-22
Cinemateksvisning	2014-11-09	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-11-09
Utländsk biograf exkl FIAF	2017-07-28
	2017-08-06
TV-visning	2022-02-03	SF Kanalen		Sverige
	2022-02-26	SF Kanalen		Sverige
	2022-03-31	SF Kanalen		Sverige
	2022-04-15	SF Kanalen		Sverige
	2022-07-31	SF Kanalen		Sverige
	2022-10-06	SF Kanalen		Sverige
	2022-11-13	SF Kanalen		Sverige
	2022-11-23	SF Kanalen		Sverige
	2023-02-02	SF Kanalen		Sverige	110 min
	2023-02-25	SF Kanalen		Sverige	110 min
	2023-03-30	SF Kanalen		Sverige
	2023-04-14	SF Kanalen		Sverige
	2023-07-30	SF Kanalen		Sverige
	2023-10-05	SF Kanalen		Sverige
	2023-11-12	SF Kanalen		Sverige
	2023-11-22	SF Kanalen		Sverige
	2024-02-01	SF Kanalen		Sverige
	2024-02-24	SF Kanalen		Sverige
	2024-03-28	SF Kanalen		Sverige
	2024-04-12	SF Kanalen		Sverige

Originaltitel	Bagatell, piano, a-moll
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1810)

Originaltitel	Gitarrmusik
Kompositör	Rune Gustafsson

Originaltitel	Improvisation (Sjöman)
Kompositör	Vilgot Sjöman

Originaltitel	Skall det bli några stjärnor i kronan jag får/O, min tanke flyr hän ...
Kompositör	Johannes Alfred Hultman	(1911)
Textförfattare	Eliza Edmund Hewitt	(engelsk text 1897)
	Anna Ölander	(svensk text 1911)

Originaltitel	Sonat, piano, op. 35, b-moll, "Sorgmarschsonaten". Sats 3 "Marche funèbre"
Kompositör	Frédéric Chopin	(1837)

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1964			(bidrag om 245 656,06 kr)

Från spex till sex (1971)

Citat ingår från

491 (1964)

Bandspelare

Homosexualitet

Pensionat

Polis

Prostituerade

Rivningshus

Sadism

Schäferhundar

Självmord

Socialinspektörer

Socialkritik

Socialvård

Stillbildsmontage

Teater/Dramaten

Tidelag

Tyskar

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2710

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2767

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2718

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2766

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ Huvudtext
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	I-band
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	491 Sjöman & Görling

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	491 Sjöman & Görling
Tryckeri	Kopia

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	En film av Sjöman & Görling 491
Tryckeri	Ewes Offsettryck

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	491
Tryckeri	Parrot Litho A/S
Affischdesign	[?] Stevenov

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	491
Tryckeri	Parrot Litho A/S

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	491 ein film von vilgot sjöman und lars görling - verleih schorcht
Tryckeri	FP-Druck-Fotopress

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	It is written that 490 times you can sin and be forgiven. This motion picture is about the 491st. Janus Films presents 491
Tryckeri	FP-Druck-Fotopress

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	491. Produktion L-142. Manuskript: Lars Görling. Regissör: Vilgot Sjöman. Film efter Lars Görlings roman.
Omfång	201 s. Rollista och innehållsförteckning (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	491. Produktion L-142. Manuskript: Lars Görling. Regissör: Vilgot Sjöman. Film efter Lars Görlings roman.
Omfång	224 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	491 a film by Görling and Sjöman. English dialogue list.
Omfång	29 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	491 a film by Görling and Sjöman. English dialogue list.
Omfång	31 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	491. English subtitles.
Omfång	27 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	491. English subtitles.
Omfång	28 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	491 a film by Lars Görling and Vilgot Sjöman. English dialogue list.
Omfång	33 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	491. Ein Film von Görling & Sjöman.
Omfång	36 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	491. Ein Film von Görling & Sjöman.
Omfång	33 s.
Språk	Tyska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	38 s.
Språk	Tyska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	491. Produktion L-142. Manuskript: Lars Görling. Regissör: Vilgot Sjöman. Film efter Lars Görlings roman.
Omfång	201 s. Rollista och innehållsförteckning (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	491. Produktion L-142. Manuskript: Lars Görling. Regissör: Vilgot Sjöman. Film efter Lars Görlings roman.
Omfång	224 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	491. English subtitles.
Omfång	28 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	491. Produktion L-142. Manuskript: Lars Görling. Regissör: Vilgot Sjöman. Film efter Lars Görlings roman.
Omfång	29s. Miljölista
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Hastighet	24
Längd i minuter	102 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264