Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Gycklarnas afton : Ett skillingtryck på film av Ingmar Bergman
Filmtyp Långfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1953-09-14

Medverkande

Åke Grönberg
Albert Johansson, direktör för Cirkus Alberti

Harriet Andersson
Anne, cirkusryttarinna, Alberts älskarinna

Hasse Ekman
Frans, teaterskådespelare

Anders Ek
Teodor Frost, vit clown

Gudrun Brost
Alma Frost, Teodors fru

Annika Tretow
Agda, innehavarinna av tobaksaffär, Alberts fru

Visa alla medverkande

Handling

Det är tiden kring sekelskiftet. Cirkusdirektören Albert Johansson, ägare till "Cirkus Alberti", är i gryningen på väg till en liten stad vid sydskånska kusten med sitt sällskap av...

Visa hela handlingen

Press

Ingmar Bergmans våldsamma skillingtryck blev för starkt för Filmson i AB och Staffan Tjerneld i Expr. Den senare ansåg sig ha upptäckt en "abnormitet" hos upphovsmannen, vars karaktär det...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionschef
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Teknisk rådgivare
Scripta
Inspelningsledare
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
Kläder
Smink
B-ljud
Mixning
Förtexter

Medverkande

Åke Grönberg Albert Johansson, direktör för Cirkus Alberti
Harriet Andersson Anne, cirkusryttarinna, Alberts älskarinna
Hasse Ekman Frans, teaterskådespelare
Anders Ek Teodor Frost, vit clown
Gudrun Brost Alma Frost, Teodors fru
Annika Tretow Agda, innehavarinna av tobaksaffär, Alberts fru
Erik Strandmark Jens, clown och cirkusmedhjälpare
Gunnar Björnstrand Sjuberg, teaterdirektör
Curt Löwgren Blom, inspicient på Sjubergs teater
Kiki cirkusdvärg
- Ej krediterade:
Åke Fridell artilleriofficer
Majken Torkeli Ekbergskan, medlem av cirkusorkestern
Vanje Hedberg Ekbergskans son, orkestermedlem
Hanny Schedin tant Asta, cirkusartist
Göran Lundquist Alberts och Agdas äldste son
Mats Hådell Lill-Albert, Alberts och Agdas yngste son
Eric Gustafson polis
Michael Fant Vackra Anton, programutropare
Julie Bernby lindanserska
Conrad Gyllenhammar Fager, cirkusartist
Mona Sylwan fru Fager, cirkusartist
Naemi Briese fru Meijer, cirkusartist
Lissi Alandh teaterskådespelerska
Karl-Axel Forssberg teaterskådespelare
Olav Riégo teaterskådespelare
John Starck teaterskådespelare
Erna Groth teaterskådespelerska
Agda Helin teaterskådespelerska
Sigvard Törnqvist Meijer, cirkusartist
John W. Björling onkel Greven, cirkusartist
Gunborg Larsson fru Tanti, cirkusartist
Gunnar Lindberg poliskonstapel

Bolag

Produktionsbolag AB Sandrew-Produktion
Distributör i Sverige (35 mm) AB Sandrew-Bauman Film 1953
Distributör i Sverige (DVD) Sandrew Film AB 2008
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Det är tiden kring sekelskiftet. Cirkusdirektören Albert Johansson, ägare till "Cirkus Alberti", är i gryningen på väg till en liten stad vid sydskånska kusten med sitt sällskap av trötta och slitna gycklare. Hans företag hör inte till de framgångsrikaste i branschen; man håller nätt och jämt nöden från dörren.

Bredvid Albert på kuskbocken sitter Jens, en av clownerna, och berättar den groteska historien om hur Alma, maka till den försupne vita clownen Frost, en varm sommardag sju år tidigare övertalades att bada naken inför en trupp artillerister på övning. Frost tillkallades och försökte bära hem sin hustru på ryggen över de vassa klipporna, en lång, plågsam vandring.

Albert kommer på idén att ordna ett festtåg genom staden för att locka publik. Med anledning av denna plan uppsöker han direktör Sjuberg, chef för stadens teater, och ber att få låna kostymer till paraden. De egna dräkterna är pantsatta. Sjuberg är till en början mycket hånfull, men under inflytande av cirkusens vackra unga ryttarinna Anne, som Albert just för detta ändamål tagit med sig, går teaterchefen med på utlåning. Som motprestation skall teaterns ensemble inbjudas till galaföreställning på cirkusen.

Anne -- Alberts älskarinna -- träffar på teatern skådespelaren Frans, en cynisk flickjägare som på teatern spelar romantiska älskarroller. Han försöker genast erövra henne men blir avvisad. Anne lockas emellertid av hans förfinade manér och hänsynslösa krav på att omedelbart få äga henne.

Tåget genom staden blir ett fiasko; det hejdas av polisen, som tar hästarna i beslag. Nedslagen går Albert för att hälsa på sin hustru Agda och parets två söner, trots Annes öppet visade svartsjuka. Albert har inte sett sin familj på flera år.

Han finner nu att hustrun ordnat det väl för sig i hans frånvaro. Hon har öppnat tobaksaffär och tjänar, till skillnad från sin make, mer än till uppehället. Inför den trygga familjeidyllen överväldigas Albert av insikten om sin egen misär, av torftigheten i sin kringflackande tillvaro, och föreslår hustrun att de skall återuppta samlivet. Men Agda vill inte. Hon har en gång för alla fått nog av cirkusfolkets smuts och förnedring.

Driven av svartsjuka har Anne återvänt till Frans på teatern och bett att han skall ta hand om henne. Skådespelaren utnyttjar tillfället. Till hälften med våld, till hälften med löfte om ekonomisk kompensation -- en dyrbar amulett -- förför han henne. Efteråt får hon av guldsmeden veta att smycket är värdelöst.

På hemväg från Agda råkar Albert få se Anne gå in i guldsmedsbutiken. Snart har han pressat av henne sanningen, att hon legat med Frans. Förbittrad och förtvivlad super han sig full i sällskap med Frost. Under ruset växlar hans stämningar mellan självmordstankar och självömkan, livslust och medlidande med alla människor.

Galaföreställningen på kvällen inleds. Då Anne utför sitt ridnummer möts hon av Frans' råa anspelningar på den tidigare samvaron. Någon skrämmer hästen med en smällare och Anne faller av. Albert träder rasande in på arenan och piskar av skådespelaren hatten. Snart har ett envig organiserats i manegen mellan de två männen. Utgången tycks given med hänsyn till cirkusdirektörens överlägsna kroppskrafter och hämndbegär, men Frans visar sig tekniskt överlägsen och utnyttjar alla tänkbara fula knep. Det dröjer inte länge förrän Albert, blodig och förblindad av sågspån, ligger utslagen. Hans förödmjukelse är nu fullständig. Bakom den låsta dörren till sin vagn försöker han begå självmord, men revolvern klickar. Med nästa skott skjuter han sönder sin egen spegelbild. Till sist blir det den gamla sjuka björnen som offras för Alberts vrede. Utan hänsyn till Almas böner dödar han djuret.

Nästa morgon bryter cirkusen upp. Anne kommer Albert till mötes. Skymten av ett leende drar över deras ansikten innan de tysta sluter upp bakom de bortrullande vagnarna.

Censur

Censurnummer 82807
Datum 1953-09-01
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Kommentar Granskningskopians aktlängder: 590-425-530-545-435 = 2545 m - 93 minuter. Censurklipp i akt 5: Avsnitt ur slagsmålet (blod rinnande ur Alberts mun) samt avsnitt av Alberts självmordshot (revolvern i buken och i munnen) (totalt 25 meter). Producenten förlängde filmen med 20 meter i akt 5, vilket godkändes av biografbyrån 14 september 1953. Kopiornas aktlängder: 590-425-530-545-430 = 2520 meter - 92 minuter. Aktlängder: 590, 425, 530, 545, 435.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1 (Normalbild)
Ljudsystem Intensitetston
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2520 meter
Längd i minuter 92 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Ingmar Bergmans våldsamma skillingtryck blev för starkt för Filmson i AB och Staffan Tjerneld i Expr. Den senare ansåg sig ha upptäckt en "abnormitet" hos upphovsmannen, vars karaktär det var svårt att diskutera offentligt. Filmson verkade moraliskt uppbragt: "Jag vägrar (-) att okulärbesiktiga den uppkastning Ingmar Bergman lämnat efter sig den här gången, även om jag kan tänka mig att menyn varit god från början. Jag anser att man helst bör undvika att orena offentligt även om man har mycket att bli av med, såvida man inte som en August Strindberg kan sublimera sitt elände." Vad författaren-regissören hade på hjärtat var, enligt Filmson, inte mera värt än att "det räckt med ett tjugofemöres brevporto"; det rörde sig om ett återfall i Bergmans "'gymnasiala' murkelstil, där man väl kan beundra slingornas förunderligt vackra växt men förgäves frågar efter mål och mening". Om Åke Grönberg hette det att han i jämförelse med den store tyske skådespelaren Emil Jannings blott åstadkom en flottig, svettig och stirrig "Hagalunds-Djingis-Khan".

En kritisk hållning intogs även i Ny Dag och StT, men den uttrycktes på en annan språklig nivå. Majoriteten recensenter var dock imponerade och flera utnämnde verket till Bergmans artistiskt bäst behärskade film. Särskilt underströks hans förmåga att använda och jämställa skådespelare med olika bakgrund och utbildning.

Mauritz Edström (Arbetaren) inledde spontant med "Ingmar Bergman har gjort en förbannat bra film, en film bättre än de flesta som förut gjorts i det här landet" och fortsatte: "Gycklarnas afton är en originell film i meningen självständigt skapad, den är formsäker och mustig, på en gång besatt lek och blodigt livsallvar. Så verkar den. Här finns ett ungt och vitalt skådespelargarde, som Bergman lyckats få med sig till en fullständigt samlad och hel insats (som om det är nödvändigt gör slut på myten om att svenska skådespelare inte kan spela film). Här finns ett foto som är skönt, intensivt och brutalt i snabb växling -- bildmässigt är Gycklarnas afton rena antitesen till de överskönt kalla bilderna i t ex Fröken Julie. Och här finns Karl-Birger Blomdahls musik, som måste bli nämnd redan i början. Den leker på enkla positivtema, blir burlesk och bisarr men är hela tiden oskiljaktig från filmen -- en skapande del i detta dubbeltydiga 'skillingtryck på film' som undertiteln heter".

Man kunde inte komma ifrån att filmen var Bergmans artistiskt säkraste, ansåg Carl Björkman (DN) och motiverade sitt omdöme i följande rader: "Den har stil och konstnärlig hållning. Med lysande målmedvetenhet genomför den sina avsikter från den första scenen till den sista. Och framför allt: man känner hela tiden att den som svarar för den här filmen, själv hör till gycklarnas släkte, själv är en scenens och manegens äventyrare. Han hör till de vagabonderandes familj och är verkligen härligt lojal mot de sina. Ur denna hans tattaraktiga släktkärlek slår det oavbrutet flammor -- i denna film befinner man sig verkligen på något sätt i närheten av filmer sådana som Paradisets barn och Det brinner en eld." (Två franska märkesfilmer, den förstnämnda, Les enfants du Paradis, i regi av Marcel Carné från 1944 och den sistnämnda, La fin du jour, i regi av Julien Duvivier från 1939.) Björkman ogillade dock regissörens koketteri "med sitt älsklingstema om tillvarons inneboende djävlighet" och de brutala avsnittens "frosseri i den fysiska olusten".

MTs recensent Nils Beyer trodde inte att han skulle behöva ångra sig då han utnämnde filmen till Bergmans bästa: "Det är en mogen konstnär som gjort den. Omdömet gäller inte bara regissören utan också diktaren, som skrivit denna aparta men ändå på något sätt allmängiltiga tragikomedi." Ett steg längre gick Harry Schein (BLM) med deklarationen att det var en av de bästa filmer han någonsin sett. Schein uppehöll sig särskilt vid Anders Eks insats. I motsats till misslyckandet med Bolle-figuren i Vägen till Klockrike (1953/12) gav Eks mimiska, stiliserade spelstil denna gång "ett lysande resultat".

En originell synpunkt avgav Robin Hood i StT. Anmälaren förmodade att Bergman blivit oroad av den goda kritik hans senaste filmer erhållit och därför satt sig i sinnet "att ställa till med litet buller ett tag" och "gå med håven för att bli utskälld". Filmskaparens metod gick ut på att återvända till "1800-talets bloddrypande, hårresande sadistiska melodramer". Men där passade Bergmans människoskildring inte in: "1800-talets melodramer, 10-talets filmskådespel, 20-talets modärnister gjorde inte ens försök till någon naturalistisk, verklighetsskildrande miljöteckning och någon psykologisk människoskildring. Men Bergman är Bergman. Han kan ej ens i denna skillingmelodram låta bli att klä av den mänskliga naturen och visa den i sin ynkedom. Gycklarnas människor är samtliga olyckliga och rädda för livet, eskapistiska och primitivt egoistiska. Ingen skön samling. De äcklar. Och cirkustruppens eländiga vardagsliv skildras med en Zolas ingående och hänsynslösa naturalism. Det skär sig. Skillingtryck och psykologisk naturalism -- hur skall det gå ihop?"

Kommentar Svensk filmografi

Ingmar Bergman har beskrivit hur Gycklarnas afton föddes ur en landskapsvision: "Det var några cirkus!vagnar som rullade fram i gryningen en vårvinterdag i trakten av Gimo. Det uppländska landskapet där har i all sin tristess en egendomlig demoni, som jag fängslas av."

Men sin särpräglade blandning av barock, naturalism och expressionism demonstrerade filmen otvetydigt Bergmans vilja till formförnyelse, och verket kom, då det efter 50-talets mitt nådde den internationella marknaden, att närmast anses experimentellt.

Uppmärksamhet väckte framför allt den av Hilding Bladh fotograferade strandsekvensen med Almas nakenbad och clownen Frosts golgatavandring, i vilken det kalla, överexponerade ljuset och den explosiva klippningen förde tankarna till den tidiga revolutionära sovjetfilmens montage. Med människans förödmjukelse som ett frilagt centralt motiv fick filmen tillika en nyckelställning i Bergmans tematiska utveckling.

Det blev Sandrews med produktionschefen Rune Waldekranz i ansvarig ställning som kom att satsa på Bergmans "skillingtryck". Inspelningen startade i slutet av februari 1953 och avslutades i början av juni. På grund av tidigare bestämt engagemang kunde Hilding Bladh inte utföra hela kameraarbetet. Regissören fick istället Sven Nykvist och som produktionsledare Lars-Owe Carlberg. Bägge skulle i fortsättningen bli Bergmans trogna medarbetare.

Gycklarnas afton blev ur publiksynpunkt en smal film. I filmlitteraturen antas den svenska kritiken ha varit övervägande negativ, men det var inte fallet. Däremot tog sig indignationen över de naturalistiska inslagen hos åtskilliga recensenter, inte minst i landsortspressen, grova uttryck. Statens Biografbyrå bidrog måhända i detta fall till att initiera en opinion med censuringreppen.

Den kända cirkusdirektrisen Baptista Schreiber protesterade per brev till Bergman i slutet av september 1953 mot skildringen av cirkusfolket, vilken hon ansåg kränkande.

Inspelning

1953-02 1953-06
AB Sandrew-Ateljéerna Stockholm Sverige
Gävle Teater Gävle Sverige
Arilds Nabb Höganäs Sverige
Ystad Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1953-09-14 Grand Stockholm Sverige 92 min
TV-visning 1978-09-05 TV2 Sverige 89 min
1998-06-07 SVT1 Sverige 89 min
2003-06-29 SVT2 Sverige 89 min
2004-05-10 SVT1 Sverige 89 min
Urpremiär 1953-09-14 Grand Stockholm Sverige 92 min
Annan visning 1959 Warszawa Polen
Festivalvisning 2008-01-29 Capitol Göteborg Sverige 92 min
Dvd-release 2008-06-04 Sverige
TV-visning 2011-10-11 SVT1 Sverige
2013-09-24 SVT1 Sverige
2015-08-18 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Hjalmar och Hulda
Textförfattare Wilhelmina Stålberg (1839)
Sångare Harriet Andersson


Originaltitel Älvsborgsvisan
Textförfattare August Wilhelm Thorsson (1883)
Sångare Harriet Andersson


Originaltitel Ty tsaren han rider ifrån främmande land ...
Sångare Åke Grönberg
Anders Ek


Utmärkelser

Syrena Warszawska Warszawa 1959 (utmärkelse /diplom, ett av två 2:a priser/ i Polska Filmkritikerförbundets omröstning)
Filmbewertungsstelle (Wiesbaden) Wiesbaden 1958 (prädikat: besonders wertvoll)
Pris 1958 Ingmar Bergman (tyska filmkritikernas stora pris för regi)
L'Étoile de Cristalle Paris 1957
Paris 1957 Åke Grönberg (roll)
Festivalpris Buenos Aires (diplom)

Ämnesord

Alkoholförtäring
Alkoholmissbruk
Armbrytning
Artilleriövning
Berusning
Björn/cirkus-
Cirkus
Clown
Expressionism
Förnedring
Förödmjukelse
Gävleteatern
Hästar
Militär
Nakenbad
Otrohet
Polis
Positivhalare
Repetition/teater
Sekelskiftet
Självmordsförsök
Skillingtryck
Skilsmässor
Slagsmål
Småstäder
Teaterdirektör
Teatrar
Ystad

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Digitalt ljud


Typ Digitalt ljud


Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2522


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2522


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2520


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2520


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 80


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm
Längd i meter 2520


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2520


Typ Separat visningsljud
Bredd DTS-skiva


Typ Videokopia digital
Bredd Digital Betacam (PAL)


Typ Videomaster


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel GYCKLARNAS AFTON
Tryckeri Uddeholms Offset


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel GYCKLARNAS AFTON
Tryckeri Ewes O.B. -tryck


Storlek Större än 850 x 1100
Affischtitel UNA VAMPATA D'AMORE
Tryckeri Vecchioni & Guadagno
Affischdesign [A.] Cesselon


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel UNA VAMPATA D'AMORE
Tryckeri Vecchioni & Guadagno


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel UNA VAMPATA D'AMORE
Tryckeri Vecchioni & Guadagno


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel UNA VAMPATA D'AMORE
Tryckeri Vecchioni & Guadagno


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel UNA VAMPATA D'AMORE
Tryckeri Vecchioni & Guadagno


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel UNA VAMPATA D'AMORE
Tryckeri Vecchioni & Guadagno


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel GØGLERNES AFTEN
Tryckeri Dyva & Jeppesens bogtryckkeri A/S
Affischdesign [?] Stilling


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Gycklarnas afton. Ett skillingtryck på film av Ingmar Bergman
Omfång 115 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Sawdust and tinsel (The buffoons' evening).
Omfång 21 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Gycklarnas afton. Svensk dialoglista.
Omfång 21 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Gycklarnas afton. Sawdust and tinsel.
Omfång 40 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Sawdust and tinsel. 87-11-27.
Omfång 21 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Sawdust and tinsel.
Omfång 36 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Sawdust and tinsel.
Omfång 27 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Omfång 21 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Noche de ciro.
Omfång 20 s.
Språk Spanska


Typ Dialoglista
Manustitel Sawdust and tinsel.
Omfång 30 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Abend der Gaukler (Gycklarnas afton). Deutsche Textliste.
Omfång 24 s. + 1 s. produktionsuppgifter.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Abend der Gaukler (Gycklarnas afton). Deutsche Textliste.
Omfång 30 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Tyska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 1
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Norska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?