Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Monismanien 1995 : En film om frihet
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1975-05-05

Medverkande

Harriet Andersson
hans hustru

Julia Hede
hans dotter

Gösta Cederlund
skolvaktmästare

Ingrid Thulin
personundersökare

Visa alla medverkande

Handling

En alarmklocka ljuder. I en skola skickar en lärare ut eleverna ur klassrummet. Han blir ensam kvar med vaktmästaren som ska hjälpa till med mörkläggning för ett experiment....

Visa hela handlingen

Press

De flesta kritiker hade svårt att leva sig in i Kenne Fants djupa allvar i Monismanien 1995. SvD (Åke Janzon): "En av våra modigaste män heter Kenne Fant. Vid relativt mogen ålder...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
Kameraoperatör
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Orkesterledare
Rekvisita
Kläder
Smink
B-ljud
Specialeffekter, ljud
Mixning

Medverkande

Erland Josephson lärare
Harriet Andersson hans hustru
Julia Hede hans dotter
Gösta Cederlund skolvaktmästare
Ingrid Thulin personundersökare
Holger Löwenadler notarie
Mathias Henrikson f.d pastorsadjunkt
Tomas Bolme polisofficer
Georg Funkquist domare
Margaretha Krook åklagare
Kurt Emke personundersökarens assistent/soldat
Lars Wiik soldat
Ulf Brunnberg tingssekreterare
Birger Åsander
Elsa Ebbesen-Thornblad
Eva Levén
Charlie Nykvist jurymedlemmar

Bolag

Produktionsbolag Kenne Fant
Sveriges Radio AB. TV2
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

En alarmklocka ljuder.

I en skola skickar en lärare ut eleverna ur klassrummet. Han blir ensam kvar med vaktmästaren som ska hjälpa till med mörkläggning för ett experiment. Vaktmästaren berättar att han har samvetskval. Han har ljugit om en människa.

En kvinna kommer in i klassrummet. Hon ber läraren legitimera sig. Hon är personundersökare och har frågor att ställa. En förundersökning mot honom inleddes redan för ett halvår sedan.

Läraren undrar om vaktmästaren har någon förklaring till den uppkomna situationen.

Personundersökaren föreslår läraren att börja lektionen. Hon berättar att hans fall bara är hennes tredje för kommissionen. Tidigare var hon brevbärare.

Samtalet avbryts av ett TV-meddelande från monismanska statens verkställande råd: Det är fredag 17 mars 1995, tio år sedan fred slöts efter tredje världskriget. Men det har inte varit någon riktig fred sedan dess, och från klockan sex i morse råder förstärkt försvarsberedskap.

I personundersökarens närvaro håller läraren lektion. Han demonstrerar den autokinetiska effekten -- synvillan att en fast ljuspunkt tycks röra sig i ett mörkt rum. Vilken lärdom ska eleverna dra av detta? undrar personundersökaren. Att tänka själva, svarar läraren, att inte okritiskt tro på vad som helst.

Eleverna får gå hem.

Eftersom det är allmänna val i morgon, säger personundersökaren, blir det inget förhör då. Det blir i kväll i stället, klockan tio.

Läraren är hemma hos sin familj -- fru och dotter. Han får besök av en notarie som också tagit med sig en vän, en tidigare pastorsadjunkt, nu i tjänst hos allmänna själstjänsten. Notarien själv är partimedlem, sedan han för tre år sedan hjälpte en hög partifunktionär ur en nästan ohållbar situation, och kan nu utöva sitt yrke relativt fritt.

Är du beredd att omedelbart söka medlemskap i partiet? frågar notarien. Det är för sent, säger läraren.

Vaktmästaren ringer på dörren. Lärarens fru talar med honom och berättar sedan vad han har sagt:

Han är skyldig till den falska angivelsen mot läraren. Men nu vill han vittna till dennes förmån. Han har lämnat en skriftlig, bevittnad bekännelse. Han är sjuk och tvingades till angivelsen för att få medicinsk behandling. Men han slutade att lämna uppgifter och får inte längre någon behandling. Han har inte långt kvar att leva.

Läraren och notarien hämtas av polis. De ska köras till partihögkvarteret i stan.

Det hörs folkjubel, när bilen stannar i den mörka kvällen. På en skylt står: Ett land, Ett folk, En vilja.

Det är morgon vid skolan. Vaktmästaren hänger upp en skylt: Skolan stängd i dag.

Personundersökaren kommer cyklande. Nu är hon brevbärare igen. Det är skönare, säger hon. Tillvaron sjaskar ned en, säger vaktmästaren.

Läraren står inför rätta. Åklagaren yrkar på ett långt frihetsstraff. Min huvudman önskar övertyga rätten att hans uppfattning är den sanna, säger notarien som är försvarare.

En sanning är ett adekvat uttryck för den författningsenliga samhällsuppfattningen, säger domaren.

Läraren får förklara hur han undervisar om den autokinetiska effekten.

Detta kan eventuellt tolkas som ett sjukligt beteende, säger åklagaren. Sjukdom kan medföra strafflindring, säger domaren. Mot sjukdom talar den anklagades förslagenhet, tillägger åklagaren.

Notarien påpekar att vaktmästaren har tagit tillbaka sitt tidigare vittnesmål.

Läraren förklarar sig beredd att ta sitt straff -- om hans brott kan bevisas.

Notarien protesterar mot det sätt, på vilket rättegången genomförs. Jag delar den tilltalades uppfattning, säger han.

Domaren entledigar notarien från försvarsuppdraget, och denne lämnar lokalen.

Juryn meddelar sitt utslag utan enskild överläggning -- skyldig.

När läraren förs ut, möter han den tidigare pastorsadjunkten som kom hem till honom för att hjälpa i nödens stund. Denne är klädd som fånge.

Målet mot den tidigare pastorsadjunkten ska börja, men tingssekreteraren vägrar att förestava eden. Domaren ingriper hastigt.

Med händerna i bojor förs tingssekreteraren ut.

Censur / granskning

Censurnummer 114524
Datum 1975-04-28
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 2647 meter
Kommentar Aktlängder: 405, 445, 520, 490, 542, 245.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2650 meter
Längd i minuter 97 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta kritiker hade svårt att leva sig in i Kenne Fants djupa allvar i Monismanien 1995. SvD (Åke Janzon):

"En av våra modigaste män heter Kenne Fant. Vid relativt mogen ålder debuterar han som dramatiker med ett skådespel som vad man än må säga inte liknar vanliga svenska skådespel. Efter tretton år som chef för Svensk Filmindustri vågar han dessutom åter pröva regissörsyrket och gör en film av sitt drama. (-)

Felet med de flesta framtidsvisioner är inte bara att de så lätt blir strikta och blodlösa utan också att de svävar i ett tidlöst vacuum, som irriterar därför att ingenting blir riktigt sannolikt i en sammanblandning av ett realistiskt nu och en hjälplöst hopfantiserad framtid utan framtidskaraktär.

Skådespelet Monismanien är klart och vackert tänkt, men det som i djupare mening händer i pjäsen äger rum bara tack vare skådespelarna. Underbar är Holger Löwenadler i Försvararens roll -- aldrig, tror jag, har hans ansikte varit präglat av en större mjukhet och ett genuinare bekymmer. Och i den kusliga rollen som Åklagaren ger Margaretha Krook prov på en psykologisk akrobatik utan gräns när hon hävdar den monismanska ideologilagens supremati över individens lust att tänka fritt.

Kenne Fants filmatisering är bättre än hans manuskript. Han har lärt av Ingmar Bergman och spelar ut sina skådespelares ansikten i närbilder, han gör snabba, lätt mystifierande förkortningar i scenväxlingarna, han är inte någon amatör. Han är inte heller någon humorist eller någon frodig berättare. Han är järnhårt bunden vid sin grundidé och vid ångesten inför det framtidssamhälle han fruktar skall komma, och han har inte gett sig mycken tid att komplicera sitt tema eller relationerna mellan sina gestalter. Det är styrkan och svagheten i hans film."

GHT (Bertil G Olin): "Med Georg Funkquist som rättens ordöfrande får filmen in en fullträff. Han briljerar som roat hånflinande cyniker och kan till och med i sin totala överlägsenhet kosta på sig en och annan medlidsam och betydelselös storsinthet.

Men detta sterila kammarspel, en motionsövning för rutinerade skådisar, hade mått bättre av mer dokumentär förankring. (-)

Det saknas inte ambitiösa anspelningar på totalitarism i både forn- och nutid. Sokrates försvarstal åberopas och Sovjet med sin antisemitism och mentalvård för 'obekväma element' är en tydlig adress.

Men jag förstår inte varför Fant, i likhet med Bergman men utan dennes konstnärliga intensitet och disciplin (som i Skammen), måste förflytta sig till något slags ingenmansland, och dessutom hårdra allt 20 år framåt i tiden. Varningar för åsiktsförtryck går utmärkt att utfärda utifrån vår egen tid, vårt eget land, här och nu. Men då gäller det förstås att ta hänsyn till verkligheten."

Expr (Jonas Sima): "Med tårar i ögonen -- och stöttad av den s k autokinetiska effekten, en turkisk teori -- har Kenne Fant känt sig tvingad att försvara den fria samhällskritiken. För en filmarbetare, med 60-talets villkorliga filmfrihet i färskt minne, är åsynen av filmdirektörens gråtmilda plädering inte särskilt anslående.

Kenne Fant övertygar mer i rollen som Jularbo-Calle än som biskop Thomas.

Vad Fant vill använda friheten till förblir oklart; hans ideologiska självdeklaration är mer retorisk än tillämplig. Man frågar sig, med goda skäl: vad försöker författaren egentligen s ä g a?

Det originella ändå med Monismanien är att filmen så oförtäckt talar för det konservativa alternativet, vilket onekligen är modigt gjort -- för att inte säga dumdristigt.

Fant har inte filmat på fjorton år. Ringrosten märks, dessvärre. 1984 och Fahrenheit 451, filmer i samma genre men av annan klass, drabbar mycket hårdare. Över verket faller också Ingmar Bergmans slagskugga, som en kvarnsten."

Kommentar Svensk filmografi

Första ordet i titeln Monismanien 1995 är en sammansättning av grekiska manos (ensam) och slutändelsen i Albanien.

Kenne Fant har berättat att idén till Monismanien 1995 föddes ur en mardröm om frihetsberövande. Han drömde att han satt och arbetade vid sitt skrivbord på SF, när två män i trenchcoat kom och hämtade honom till ett polisförhör. Den starka upplevelsen fick honom att på kort tid skriva en pjäs på temat, och den utkom i bokform 1974, "Monismanien 1995". Vid det laget hade Fant beslutat göra film på pjäsen, sin första sedan Nils Holgerssons underbara resa (1962/10). Projektet förvägrades dock stöd av Filminstitutets H-fond. I stället bidrog TV 2 med 400 000 kronor.

Det var ursprungligen tänkt att inspelningen skulle ske på video, men komplikationer tillstötte, och det blev därför 16 mm film. Inspelningen tog endast 18 dagar under perioden 17.2.1975 -- 11.3.1975 med kompletteringar 24.3.1975. Men dessförinnan anslogs två veckor till repetitioner som inleddes 3.2.1975. Filmen hade premiär redan 5.5.1975, och ett halvår senare (26.11.1975) visades den i TV.

Inför TV-visningen uttalade sig Fant för Ernst Sjöström i en artikel i Aftonbladet (26.11.1975):

"Jag skulle aldrig ha gått via biograferna, om jag inte varit tvungen att göra det av ekonomiska skäl. (-) Jag upplevde det själv som främmande att se inspelningen på biografduken. Den är inspelad för TV och innehåller en mängd närbilder som tillkommit just med tanke på TV."

Trots filmkritikernas negativa mottagande inspirerade filmen till en rad inlägg på tidningarnas ledar-, kultur- och debattsidor, flera av välkända skribenter. En av de mest inspirerade var Kenne Fant själv. Uppmärksamheten i pressen tog ny fart i samband med TV-visningen. I TV kom Monismanien bättre till sin rätt och fick genomgående positivt mottagande som motiverade en snabbrepris.

Hösten 1975 fick Monismanien 1995 en mindre kvalitetspremie från Filminstitutet, 124 000 kronor. Pengarna avsatte Fant som en grundplåt till Monismanienstiftelsen, vars främsta uppgift är att utdela Monismanienpriset till organisationer och personer som gjort stora insatser för försvar av åsiktsfrihet. Stiftelsen är nära knuten till Göteborgs nation vid Uppsala universitet. Bland Monismanienpristagarna märks Svenska sektionen av Amnesty International, Charta 77, Pen International, Alva Myrdal, Lech Walesa och Günter Wallraff.

Fant har inte gjort någon film efter Monismanien 1995. Han har däremot verkat som författare och skrivit dokumentärt präglade romaner om bland andra Ivar Kreuger, C G Ekman, Christian Günther och Raoul Wallenberg.

Förlaga

Originaltitel Monismanien 1995 (Pjäs)
Författare Kenne Fant


Inspelning

skolan Viggbyholm Sverige (kompletteringstagningar 1975-03-24) 1975-02-17 1975-03-11

Visningar

Sverigepremiär 1975-05-05 Sture Stockholm Sverige 97 min
TV-visning 1975-11-26 TV2 Sverige 93 min
1976-01-06 TV2 Sverige 93 min
Urpremiär 1975-05-05 Sture Stockholm Sverige 97 min

Utmärkelser

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1975 (bidrag om 101 505 kr)

Ämnesord

Brevbärare
Diktatur
Domare
Domstolar
Falsk angivelse
Framtidsvision
Förhör
Förundersökning
Jury/domstol
Lärare
Notarie
Pastorsadjunkter
Personundersökare
Personundersökning
Polis
Polisstat
Rättegångar
Skola
Tankefrihet
Terror
Tingssekreterare
Totalitär stat
Vaktmästare
Åklagare
Åsiktsfrihet

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2639


Typ CRI-negativ
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 16 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Materialbas Polyester
Bredd 16 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel MONISMANIEN 1995
Tryckeri Ewes tryckeri AB


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Av Kenne Fant.
Omfång 117 s. + 14 s. mixnings-schema. Personförteckning ( 1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Omfång 118 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 11
Färg papper -
Bakombild papper 2
Dia 16
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program
Språk Danska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?