Sverige åt svenskarna (1980)

Media (1 st)

Originaltitel	Sverige åt svenskarna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Per Oscarsson
Producent	Mats Helge Olsson Per Oscarsson
Manus	Per Oscarsson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Mats Helge Olsson Filmproduktion Per Oscarsson
Utmärkelser	Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Dialogspråk	Svenska Engelska Franska Tyska
Sverigepremiär	1980-08-01

Medverkande

Per Oscarsson
Gustav Leonard Vinkelhjern Klosterhjerta / Jean Louis VIII / Karl Brecht der Stärkste und der Grösste / Wilfred Himmelthrill XIII

Ernst Günther
Karl Ragnar, Gustavs väpnare

Georg Adelly
tysk officer

Lissi Alandh
det hemliga vapnet

Kent Andersson
balettmästaren

Willie Andréason
fransk munk

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska långfilmer som har gått förlorade, helt eller till stora delar, och vi känner inte till någon bevarad intakt kopia...

Visa hela texten

Handling

Sverige. Västergötland. 1400-tal. En tysk röst läser ur Genesis i Bibeln: "Och Gud sade: Varde ljus. Och det vart ljus...", under det att kameran sveper över ett medeltida svenskt...

Visa hela handlingen

Press

Kritiken gick i en fallande skala från ljummen till förgörande, med övervikt för de negativa omdömena. Per Oscarssons egna roller som de fyra kungarna ansågs av många som ett plagiat av...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska långfilmer som har gått förlorade, helt eller till stora delar, och vi känner inte till någon bevarad intakt kopia eller förekomsten av original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Förlorade svenska ljudfilmer.

Sverige. Västergötland. 1400-tal. En tysk röst läser ur Genesis i Bibeln: "Och Gud sade: Varde ljus. Och det vart ljus...", under det att kameran sveper över ett medeltida svenskt samhälle. Vi befinner oss på ett litet torg där en munk predikar på tyska för en liten folksamling. I torgets andra hörn dinglar en hängd man, betraktad av en pojke på styltor. Någonstans bland stadens hus förbereder en läkare en operation genom att ge patienten rikligt med sprit. Klostren i trakten sysslar med många märkliga medicinska experiment, några snarlika dem en viss dr Frankenstein skulle syssla med trehundra år senare.

Ett experiment går ut på att försöka avla fram en övermänniska ur befintliga praktexemplar bland traktens bönder. Munkarna i Varnhems kloster letar efter den manliga parten, medan nunnorna i Gudhems kloster söker den kvinnliga. Idealen har man hämtat från Michelangelos konst. När man funnit sina idealexemplar för man dem samman i nunneklostret under religiösa ceremonier. De förplägas med mat och dryck, och nunnorna underhåller med gospelsång. Mannen blir dock så berusad att han somnar. En berättarröst förmedlar att experimentet sedan gjordes om med lyckat resultat.

Några decennier senare är det kris i Sverige. Tronen står tom, och runtom i Europa blickar andra regenter lystet på att införliva den med sin egen. Såväl i England som i Tyskland och Frankrike gör man upp planer för en invasion. Det enda hindret är att man oroar sig för de andra staternas reaktion. Ingen i Sverige kommer heller på idén att erbjuda tronen till någon utanför rikets gränser. Det finns bara en svensk som gör anspråk på den nya kungatiteln, och det är det nu vuxna övermänniskobarnet. Ryktet om hans anspråk får de tre lystna tronregenterna att på var sitt håll förbereda en invasion snarast.

Den märkliga "övermänniskan" - Gustav Leonard Bartolomeus Vinkelhjern Klosterhjerta - visar sig dock snart vara en feg vekling som föga överensstämmer med de dådkraftiga kungarna vi lärt känna från sagor och legender. Tillsammans med sin väpnare Karl Ragnar för han ett liv i superi och förfall, och när statskassan sinat blir situationen desperat. Finansministern Moder Svea och Karl Ragnar beslutar då att gifta bort Gustav med en flicka från en rik adelsfamilj så de kan få ett välbehövligt ekonomiskt tillskott och därmed rusta upp sin armé inför invasionshotet.

En lämplig kvinna hittas - skön Inga-Lill, dotter till Herr Bengt av Fagerborg. På vägen till äktenskapsförhandlingarna hamnar Gustav och Karl Ragnar i olika faror. I klorna på svenska legosoldater i fransk sold är de nära att avslöjas, men Karl Ragnar övertygar soldaterna om att Gustav är en sinnessjuk och han själv en läkare. En kväll när de tagit in på värdshus blir de på fyllan, och Karl Ragnar skryter med den nye regentens kungakvaliteter. Han försöker få Gustav att slå en av värdshusgästerna på käften för att imponera, men innan den katastrofala situationen hinner bli allvar avbryts de av den engelske kungens ambassadör som berättar om sin arbetsgivares krav på tronen.

Framme på Fagerborg välkomnas de av Herr Bengt och hans hustru, men varken den tilltänkta bruden eller brudgummen är särskilt intresserade av varandra. Detta ignoreras emellertid totalt av Herr Bengt och Karl Ragnar, vilka kommer överens om arrangemangen. Nu finns det pengar till en allmän mobilisering, så Gustav och Karl Ragnar söker land och rike kring efter soldater. Det blir en brokig samling patrask, som tränas bl a av en ständigt svärande kavalleriofficer och en feminin balettmästare. När ryktet om den svenska mobiliseringen når ut i Europa, skrider den tyske, den franske och den engelske regenten omedelbart till verket med sina respektive invasioner.

De tre invasionsarméernas vägar korsas vid Hornborgasjön, men svenskarna hittar inte dit utan villar bort sig i skogen. I allmän förvirring, och så småningom i nattens mörker, har invasionsarméerna svårt att skilja vän från fiende, så alla slåss mot alla. Resultatet blir en fruktansvärd massaker. När svenskarna väl kommer fram är alla döda och Sverige räddat åt svenskarna.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken gick i en fallande skala från ljummen till förgörande, med övervikt för de negativa omdömena. Per Oscarssons egna roller som de fyra kungarna ansågs av många som ett plagiat av hans kritikerrosade rolltolkning av Andreas Blek af Nosen i en TV-teateruppsättning av William Shakespeares drama Trettondagsafton. Humorn jämfördes ibland med Monthy Pythons - till Oscarssons nackdel. Rubriken "Buskis i medeltidskostym" (SDS) sammanfattar väl vad många tyckte om filmen.

Lars Lönroth, SDS: "Per Oscarssons komedi Sverige åt svenskarna är ett ogenomtänkt hugskott som saknar en bärande idé. Löst sammanfogade vitsar i ord och bild gör ingen film, och hela produktionen framstår som en enda stor ploj svår att bedöma enligt filmkritiska måttstockar. Oscarsson har med hjälp av medproducenten Mats Helge Olsson lagt pussel med 142 svenska skådespelare och låtit dem krumbukta sig en och en framför kameran. Kanske kan det passera som filmad version av svenskt filmskådespelarlexikon. Men de har alla uppenbara svårigheter att foga in sig i den berättelse från det svenska 1400-talet som det egentligen handlar om. (-)

De verkligt komiska ögonblicken är få. Mest rör det sig om gamla murkna skämt ("Ett gott skratt förlänger käften"), fånig lyteskomik (den engelska änkedrottningens utstående tänder, den svenska prinsgemålens fetma) spetad med fjantig kiss - och bajshumor. Och mitt i alltihopa drattar Per Oscarsson som den engelske prinsen Wilfred Himmelthrill XIII ideligen på ändan."

Hans Schiller, SvD: "Inledningen på Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna har onekligen sina poänger, idéer och möjligheter, men snart blir det uppenbart att inte Oscarsson och hans medhjälpare orkat med att följa de komiska och satiriska intrigtrådar de plockat upp. I stället försöker de sig på att också göra karikatyrer av engelskt, tyskt och franskt hovliv, där regissören gör sin andra, tredje och fjärde aktörsroll, vilket inte är särskilt lämpligt eller givande, i synnerhet som han i alla rollerna mest liknar den version han själv gav via televisionen av Andreas Blek af Nosen i Shakespeares "Trettondagsafton". (-)

Sverige åt svenskarna skall vara en komedi och en satir men efter den hyggliga inledningen blir det mest på stället marsch. De komiska poängerna uppförs i tablåform; Klosterhjerta ramlar i en vattensamling, Karl Ragnar får en halva öl i huvudet etc och däremellan mal Oscarsson i fyra gestalter fram det som skall vara den verbala komiken. Vid ett eller annat tillfälle träffar den rätt, men mest liknar den vårdat svammel och det kan ju för all del vara motiverat i den här typen av film, men det blir i längden både tjatigt och långtråkigt.

I reklamen för filmen Sverige åt svenskarna beskrivs den som den största och galnaste svenska filmen och det kan kanske vara sant, i varje fall när det gäller resursmissbruk. Filmen är sprängfylld av kända svenska skådespelaransikten och sådana skall betalas. Dessutom verkar uppsättningen uppklädda statister överdrivet stor, medan annat och mindre kostnadskrävande som ett ordentligt och genomarbetat manus både vad gäller bild och ord saknas. Sverige åt svenskarna är säkert en film med hög ambitionsnivå, men tyvärr för Oscarsson och för övriga ansvariga har den inte ens nått trädtopparna utan fastnat i den komiska snårskog där det förhoppningsvis för i varje fall regissörens kommande filmverksamhet ändå gömmer sig en större mängd hågade betraktare."

Björn Samuelsson, AB: "Nog hör Per Oscarssons nya film Sverige åt svenskarna till det galnaste man sett. Emellanåt befinner man sig nersjunken i bänken flämtande efter luft, men man vet inte riktigt om det är för att man kiknar av skratt eller för att gagsen och den flödiga lyteskomiken är så sanslöst dåliga att man stönar av den anledningen. På de komiska ambitionerna kan man dock inte klaga. Det svenska 1400-tal, där filmen påstås utspelas, är som en ytterligare skrattspegel gjord på Boschs och Bruegels målningar. Det finns inte en svensk skådespelare som är för fet, inte en lösnäsa som är för bisarr, inte ett tandgarnityr som är för maskstunget för att platsa i den här filmen. Lyteskomik? Javisst! Men mera en våldsam lust för det frodiga, saftiga, burleska."

Kommentar Svensk filmografi

Det var i sanning ett udda par, den internationellt erkände skådespelaren Per Oscarsson (f. 1927), vars enda tidigare filmregierfarenhet var kollektivarbetet Ebon Lundin (1973/14) med Filmligan, och den unge Big Bengt Erlandsson-adepten Mats Helge Olsson (f. 1953), vars tidigare meriter bl a var två mindre lyckade s k lingon-västernfilmer: I död mans spår (1975) och The Frozen Star (1977) inspelade på Big Bengts nöjesfält High Chaparral. Enligt sägnen träffades Oscarsson och Olsson på Skara folkhögskola, Oscarsson som gästföreläsare och Olsson som elev. Tillsammans gjorde de tre filmer - Dolda kameran-plagiatet Heja Sverige! (1979/15), Attentatet (1980/6) och Sverige åt svenskarna - innan Olsson med en 16 miljonersskuld blev ett hett byte för kronofogden, en lång rad kända artister och skådespelare med gageräkningar samt cirka 1.200 obetalda statister.

Sverige åt svenskarna blev redan långt innan premiären mer omdiskuterad för sina - för svenska förhållanden - gigantiska och ständigt stigande kostnader än för sina eventuella konstnärliga kvaliteter. Från ursprungskalkylen runt 4 Mkr växte kostnaderna snabbt till det dubbla, och riktigt vad notan slutade på är det få som vet. Belopp från 10 till 28 Mkr nämndes i tidningarna. En rimlig gissning är 20 Mkr. Svenska Filminstitutet stod för 1,7 miljoner. Europa Film bidrog med några miljoner. Resten finansierade Oscarsson och Olsson på egen hand. Bland annat intecknade Oscarsson sin gård i Trestena utanför Skara för uppemot 600.000. Det kan förmodas att de icke namngivna institutioner, företag och enskilda personer som avtackas i slutet av filmen bidrog med resten.

Det hela slutade på våren 1981 i Lidköpings tingsrätt, men sagan om Mats Helge Olsson som filmproducent var långtifrån över. Senare under 1980-talet svarade han för en lång rad engelskspråkiga actionproduktioner gjorda i hans hemtrakter kring Lidköping, t ex Ninja Mission (1984/7), vilken för ovanlighetens skull även fick svensk biopremiär.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se