Tommy Berggren

Svensk skådespelare (filmroller från 1961) och teaterregissör. Född Tommy William Berggren i Mölndal, Göteborg.

-

Under ungdomen var Tommy Berggren till sjöss under ett par år och arbetade sedan på fabrik. I likhet med många andra teaterintresserade ungdomar i Göteborg kom han att både studera skådespeleri vid Pickwickklubbens teaterskola och spela vid Atelierteatern. Han sökte och blev antagen vid Göteborgs stadsteaters elevskola 1956 där han blev premiärelev 1958. Efter examen blev han engagerad vid Göteborgs stadsteater 1959 innan han kom till Dramaten 1963. Samtidigt inledde han sin filmkarriär och kom snart i kontakt med Bo Widerberg med vilken han inledde ett långt samarbete. Deras sista filmarbete tillsammans, projektet "Svart och rött", kom dock aldrig att resultera i någon färdig film. På senare år har han också kommit att ägna sig åt teaterregi.

Redan 1960 deklarerade han i en intervju att han bara ville göra roller han kunde stå för, att spela människor som utvecklas, och det är ett konstnärligt credo han stått för genom åren. Rollen i Elvira Madigan (1967) gav internationell berömmelse, men han har ofta tackat nej till ekonomiskt frestande erbjudanden från utlandet när han inte ansett manuskripten hålla måttet. Bo Widerberg har karaktäriserat magin hos Thommy Berggren som ”scennärvaro” och hans lite eftertänksamma men emotionellt intensiva spelstil som inte bygger så mycket på yttre åthävor bestyrker detta omdöme. De allvarsamma och sorgfyllda ögonen har ytterligare bidragit till detta när han ofta fått porträttera outsiders i samhället antingen det gäller den unge arbetarynglingen med författardrömmar i genombrottet Kvarteret Korpen (1963), löjtnant Sparre i Elvira Madigan, kyparen med längtan bort i Giliap (Roy Andersson, 1975) eller fotografen som drabbas av en existentiell kris i Kristoffers hus (Lars Lennart Forsberg, 1979). En annan sådan märklig gestalt är fadern i Ingrid Thulins självbiografiska Brusten himmel (1983). Senare blev han föremål för och huvudperson i en sällsynt levande dokumentärfilm, Stefan Jarls Muraren (2002), där han berättar om sina barndomsmiljöer och episoder från sitt film- och teaterliv. Under 2000-talet har Berggren främst varit verksam som teaterregissör och han har under denna tid satt upp flertalet klassiska pjäser, exempelvis Strindbergs "Fröken Julie" på Dramaten 2005.

Han erhöll 1961 Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium, 1966 en Guldbagge som bäste manlige skådespelare för Heja Roland, det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium 1989, Dramatens O’Neill-stipendium 1990, Svenska Dagbladets Thaliapris 1994 och 1998 års Guldbagge för bästa manliga biroll i Glasblåsarns barn.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-05