Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Hallo Baby
Filmtyp Långfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1976-01-28

Medverkande

Malin Gjörup
flickan som barn

Anders Ek
Anders Ek, skådespelare

Björn Gustafson
den homosexuelle vännen, dansare

Keve Hjelm
andre maken, teaterregissör

Toivo Pawlo
flickans far, skådespelare

Visa alla medverkande

Handling

I en storstad växer en flicka upp. I filmens början är hon ett barn, i filmens slut har hon fött ett eget barn. I sitt liv i staden möter hon hela tiden nya människor i de mest...

Visa hela handlingen

Press

Inte oväntat fick Hallo Baby ett mycket blandat mottagande som i sina ytterligheter pendlade mellan avsky inför det exhibitionistiska och experimentella och fascination inför det...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Dvd-titel i Sverige

Filmteam

Medverkande

Marie-Louise De Geer Bergenstråhle flickan
Malin Gjörup flickan som barn
Anders Ek Anders Ek, skådespelare
Björn Gustafson den homosexuelle vännen, dansare
Keve Hjelm andre maken, teaterregissör
Toivo Pawlo flickans far, skådespelare
Håkan Serner förste maken, fotograf
Britt Edwall rödhårig skådespelerska/den tältande frun i filmen i filmen
Siv Ericks flickans mor
Linda Gustavsson flickan med de sneda ögonen, skådespelerska
Gerd Hagman journalisten på vernissagen
Ulla Sallert skådespelerskan i omklädningslogen
Carl-Olof Alm den perverse mannen utanför korvbaren
Manne Grünberger rabbinen
Fred Hjelm andre regiassistentn
Jan Jönsson den unge skådespelaren
Per Myrberg skådespelare på krogfesten/apkvinnans manager i drömsekvensen
Christer Banck kyparen som kräver betalning
Björn Gedda den vitklädde huvudrollsinnehavaren
Fred Gunnarsson den berusade skådespelaren på krogfesten
Hans Sundberg den stele kyparen
Frank Sundström förste teaterregissören
Rolf Björkholm förste reklammannen vid omslagsfotograferingenj
Jan Fridlund en man vid omslagsfotograferingen
Pierre Fränckel konsthandlaren i päls
Leo Rosenblüth försångaren/leksakshandlaren
Sandro Key-Åberg den tältande maken i filmen i filmen
Kerstin Hedeby en rödhårig skådespelerska, pappans älskarinna
Nina Gunke den vitklädda huvudrollsinnehavarinnan
Bodil Malmsten flickans syster som vuxen
Mikael Söderberg den vackre gossen
- Ej krediterade:
Sigvard Olsson förste regiassistenten
Carina Stridh flickans syster som liten
Andreas Cahling andra vännen på vernissagen
Maria Lindberg den ledsna flickan på konstnärsfesten
Per Kättström fotografen på vernissagen
Åke Blomström familjefader
Hans Lindgren den hotfulle mannen vid omslagsfotograferingen
Kurt Emke andre reklammannen vid omslagsfotograferingen
Walter Hirsch tredje reklammannen vid omslagsfotograferingen
Mårten Larsson hovmästaren som kräver betalning
Annette Serner apkvinnan i drömsekvensen
Arne Ragneborn den knarkinjicerande grannen i fönstret
Leif Ahrle en skådespelare på krogfesten
Kjell Gustavsson sminkören
Annikka Nuora en liten kvinna på gatan i Gamla Stan
Johann Neumann en liten man på gatan i Gamla Stan
Catrin Eggers granne
Kurt Wallbring en restauranggäst
Per "Plura" Jonsson medlem av orkestern
Carl "Carla" Jonsson medlem av orkestern
Tony Thorén medlem av orkestern
Curt-Åke Stefan medlem av orkestern
Lage Bergström medlem av orkestern

Bolag

Produktionsbolag Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film & Teater AB 1976
Distributör i Sverige (digital) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Distributör i Sverige (DVD) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2004
Distributör i Sverige Sandrew Metronome Distribution Sverige AB 2012
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

I en storstad växer en flicka upp. I filmens början är hon ett barn, i filmens slut har hon fött ett eget barn.

I sitt liv i staden möter hon hela tiden nya människor i de mest skilda situationer. Människorna omkring henne spelar olika roller inför varandra. Flickan försöker att leva med i staden och hitta en egen roll. Filmen följer hennes växlande behov av auktoritet, självständighet och gemenskap.

Så lyder regissörens lakoniska resumé. Till denna kan följande fakta läggas:

Filmen inleds med att huvudpersonen som liten flicka dels ser en teaterrepetition med fadern och hans motspelare, Anders Ek, dels upplever grälen i barndomshemmet mellan modern och fadern -- om pengar, spritmissbruk och älskarinnor.

Tio år senare prövar sig flickan fram som konstnär och har en man som är fotograf. Barndomshemmet är sig likt med fadern allt mer alkoholiserad. Flickan har en dröm om Anders Ek som hon beundrar. Senare söker hon också upp honom.

Modern blir sjuk och hamnar på sjukhus. Sminkad som negress söker dottern upp henne.

Dottern fixeras allt mer vid det friska och det sjuka i livet och iakttar detta i olika miljöer och sammanhang. Som judinna söker hon upp sin gamla rabbi i synagogan och visar honom sina teckningar. Hon upplever teaterns värld och de jagberusade skådespelarna. Hon ser en trafikolycka och iakttar människors ensamhet bakom fönsterrutorna.

En dag får hon själv en roll -- och regissören blir förälskad i henne. Hon blir med barn och drömmer en otäck dröm om en apkvinna som föder ett dött barn. Men hennes eget barn blir fullt friskt. I filmens slut vandrar de tillsammans ut i världen.

Censur

Censurnummer 115351
Datum 1976-01-27
Åldersgräns Tillåten från 15 år


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2900 meter
Längd i minuter 106 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Inte oväntat fick Hallo Baby ett mycket blandat mottagande som i sina ytterligheter pendlade mellan avsky inför det exhibitionistiska och experimentella och fascination inför det fantasifulla och originella.

Mest positiv i stockholmspressen var Åke Janzon i SvD:

"[Filmen! ger i alla sina fruktansvärda essenser en absolut syntetisk bild av ungdomens hemliga eller uppenbara liv just nu. För den som är fyrtio eller sextio kan den vara en uppenbarelse av samma betänkliga men lärorika slag som Harry Halles konfrontation med den nya kulturen i Hesses 'Stäppvargen'. (-) Gå inte och se den, om ni bara tycker om riktigt anständiga filmer och böcker! Men gör det om ni vill veta i vilken värld vi befinner oss, en ny värld med en ny rytm, full av öppenhet och protester men också märkt av en gränslös vilsenhet. Det är en kaotisk, förbryllande men alldeles sann film Marie-Louise de Geer och Johan Bergenstråhle har åstadkommit. De lever just nu för att avslöja sig själva -- och oss."

Lasse Bergström i Expr var också klart positiv: "Likgiltig blir denna suveränt egocentriska flickfilm aldrig". Liksom Janzon fick han associationer till Fellini när det gällde berättarformen. Bland skådespelarna fäste han sig främst vid porträttet av fadern, "gestaltad med en nästan furiös förtjusning av Toivo Pawlo: bara hans närvaro i filmen gör den värd att se".

Jurgen Schildt i AB tyckte att historien var "tunn som lövet". Han frånkände den visserligen inte "några vassa iakttagelser och självlysande episoder" ty "här finns också tre skådespelare som heter Toivo Pawlo och Anders Ek och Keve Hjelm och som oavbrutet agerar på höjden av sina djävulska eller parodiska ingivelser" men främst reagerade han mot exhibitionismen:

"Med exhibitionism avses inte nödvändigtvis det faktum att hon strippar genom halva filmen. Strippandet är antagligen trivsamt och frivilligt för den som strippar och ska det riktas några invändningar mot MLB:s trådlöshet överlåter jag det med varm hand åt Vakttornet eller Dagen. Men vad händer när strippandet blir koketteri och egocentricitet och programmatiska självsmekningar? (-) det är det utspelet, misstänker jag, som i sin tjurighet riskerar att förvandla henne till den stockholmska pipp-radikalismens Drottning Gåsfot".

"Om man kan smälta att MLDGB för det mesta inte har mycket kläder på kroppen så förefaller mig Hallo Baby vara en av de mer moraliska svenska filmerna jag sett på länge, i bemärkelsen konsekvent och medveten i sina uttrycksmedel" menade Maria Ortman i SDS. Den "formar och vidmakthåller en verklighet med e n egen inre logik; utan att vara pretentiös lever den upp till sina pretentioner."

Helt entusiastisk var Sven E Olsson i Arbetet som betecknade filmen som "en sällsynt och lysande blomma i den svenska vintern" och som menade att "filmen kan fungera både roande och oroande. Dess teatraliska överdoseringar ger många scener ett karikatyriskt tryck som inte endast förtydligar utan också lockar till skratt." Olsson gav också en intressant analys av det omdiskuterade kvinnoporträttet. Han fann att denna "flickkvinna äger mer än det ytligt sevärda. Inte minst då ett levande förhållande till det som är bakåt, till det ursprungliga, till barnets och dockornas och maskläggandets och charadernas tid. Till växande -- men med barnet hela tiden kvar i den egna handen. Så slutar filmen också."

Debatten kring filmen blommade främst upp efter en presentation i TVs Kvällsöppet två dagar efter premiären. Birgitta Bergmark (30.1.1976) i AB menade att det var "ohöljd reklam för en ohöljt kommersiell produkt! Filmen är ett led i alltmer synlig tendens till en reaktionär kvinnosyn (-) kvinnoidealet som aldrig protesterar, aldrig har en egen eller avvikande åsikt, aldrig ifrågasätter kvinnoförtrycket. Inte ens sexualiteten finns som ett störande moment i hennes eller åskådarens synfält. Baby är en mannekäng och poseringsflicka i livet och hennes frälsning och lycka kommer med barnet. (-) Och detta upphöjs till kvalitativt viktigt i en tid när en miljon svenska kvinnor ropar på arbete, daghemsplatser och jämlikhet!"

Mot detta synsätt reagerade Åsa Moberg (AB 4.2.1976) som tvärtom såg "flickans hela uppenbarelse som en protest mot alla gängse kvinnoideal. (-) Jag tror Birgitta Bergmark och andra som kritiserat den här filmen måste bli mer känsliga för vad bilder kan förmedla. (-) I Hallo Baby finns de eviga tvättlinorna som snärjer in de medverkande, ibland intill halshuggningens gräns. Där finns en kvinnlig huvudperson som tillåts vara både kammad och okammad, båce vacker och ful, både sexig och osexig. Och som omges av människor med alla slags kroppar: långa, korta, tjocka, magra, påklädda, avklädda. (-) [Hallo Baby är! en på många sätt nyskapande film och dess främsta brott är att den inte förklarar sig. Den bara är."

Detta övertygade inte Gabrielle Björnstrand som gick till angrepp mot vad hon upplevde som ytlig exhibitionism (DN 8.2.1976):

"De scener där Marie-Louise klätt ut sig till pinuppa eller ballerina med bar stjärt och bara bröst, fryser till vackra, tomma bilder. Hon verkar inte vara till för något annat än att ses. Att exploateringen här är frivillig spelar liten roll, dess kyla förs ut till publiken; om någon bara är till för att ses blir ju vi bara till för att se. Så sluts en cirkel av ömsesidig utsugning: Inget givande, inget tagande, inget verkligt exhibitionistiskt mod, modet nämligen att ge av sitt inre."

För den grövsta kritiken stod Helmer Lång (SkD 9.3.1976). Han såg filmen som ett utslag av ren kändiskult:

"Jag frågar mig hur denna medelmåttiga och vimsiga produkt kunnat skrikas ut i massmedia som en av årtiondets filmer. Svaret är naturligtvis den ställning som kombinationen De Geer Bergenstråhle har i Stockholms innekretsar. De tillhör helt enkelt 'gänget'. Framgången är given från början genom massmedias matchning av filmen. När väl TV har satt bollen i rullning, så fortsätter pressen villigt att -- med hjälp av diverse 'chockerande' foton -- bära upp 'framgången'. (-)

Sättet att lansera svensk film med 'kändis'-kulten som främsta tillgång är ohämmat cynisk, ett beklämmande PR-spektakel."

Hans Hederberg valde att i Chaplin strunta i allt det som den ytliga debatten handlat om, det privata och det avklädda, ty själv upplevde han "filmen som ett slags psykoanalytisk vandring i barndomens och ungdomens landskap, där episoderna stiger fram och försvinner ungefär som i realistiska drömmar. I varje film av detta slag måste huvudpersonens förhållande till sina föräldrar bli ett grundtema. Och i Babys fall ser jag hennes rastlöshet och svårighet att finna sig själv, och vila i sig själv, som i varje fall delvis orsakad av otryggheten i föräldrahemmet. (-)

Jag tror att Baby -- fyrkantigt uttryckt -- känner sig beredd att kämpa för att ge sitt barn en bättre start än den hon själv fick. Och jag tror att Baby först i det ögonblicket -- när hon träffat en man som hon gillar och föder sitt barn, som ändå innebär en utmaning i hennes liv -- känner den privata 'lycka' som är en förutsättning för att över huvud taget kunna ge något väsentligt bidrag till Den Yttre Kampen, den sociala och politiska."

Kommentar Svensk filmografi

Marie-Louise De Geer Bergenstråhle (f 1944) har under hela sitt vuxna liv varit konstnär och är sedan 1985 professor vid Konstakademin.

Manuskriptet till Hallo Baby (skrivet i samarbete med dåvarande maken Johan Bergenstråhle) är hennes första litterära verk. Det har sedan följts av flera pjäser för radio. 1978 debuterade hon också som filmregissör med kortfilmen Mamma, pappa, barn. Senare har hon gjort flera långfilmer.

Hallo Baby har starkt självbiografiska drag, men författarinnan har alltid betonat att man inte bör uppfatta filmen som en nyckelhistoria:

"Den som tror att något av mina konstverk har det minsta med mitt innersta, min själ, eller mig själv personligen att göra, tar fel. Allt är reproduktioner av vad jag sett, hört eller drömt."

Manuskriptet tillkom våren och sommaren 1974, och en första version inlämnades till Filminstitutet 15 juli och en andra, bearbetad version 6 augusti. Filmen fick produktionsgaranti i september, kontraktskrivning och planering skedde under oktober/november och 9 december drog produktionen igång. Fram till 24 februari 1975 inspelades huvuddelen av filmen helt planenligt, och till försommaren återstod sedan nio inspelningsdagar. Totalt blev det 63 inspelningsdagar. Budgeten på 1,7 miljoner överskreds med drygt 300 000 kr, främst beroende på den omfattande scenografin och det stora antalet skådespelare. I maj 1975 gick Sandrews in som medproducent med 15 procent (300 000 kr).

Trots den omfattande publiciteten kring filmen i samband med premiären blev den inte någon större publikframgång. Totalt sågs den av drygt 135 000 personer, och i utlandet uppskattades den inte alls. Den kom därför bara att visas i de nordiska länderna samt Mexico, där den heller inte blev någon framgång. Den fick 1975/76 års näst högsta kvalitetsbidrag, och Toivo Pawlo belönades med en guldbagge som bästa skådespelare.

4 november 1985 visades filmen i svensk TV (TV2) och blev även då ganska omskriven, dock mindre för sin nakenhet. Eva af Geijerstam konstaterade i DN att filmen var ett "strålande bevis för att både fantasin och själen finns".

Bland filmens biroller återfinns rätt många icke skådespelare, välkända från andra sammanhang, exempelvis konstnärerna Linda Gustavsson, Kerstin Hedeby och Sigvard Olsson, författarna Britt Edwall och Sandro Key Åberg samt fotografen Walter Hirsch. "Systern", Bodil Malmsten, har sedermera gjort sig ett namn som poet. Scenografassistenten, Gittan Jönsson, har blivit en uppmärksammad konstnär. Scenografen Carl Johan De Geer, författarens förste make, har sedermera gjort sig bemärkt som författare och filmregissör.

Inspelning

Sverige 1974-12-09 1975-02-24
Filmhuset Stockholm
Berns Salonger Stockholm
Oscarsteatern Stockholm
Stadsteatern Stockholm
Konstfackskolan Stockholm
Galleri Heland Stockholm
Sabbatsbergs sjukhus Stockholm
Gamla Stan Stockholm

Visningar

Sverigepremiär 1976-01-28 Astoria Stockholm Sverige 106 min
Urpremiär 1976-01-28 Astoria Stockholm Sverige 106 min
TV-visning 1985-11-04 TV2 Sverige 102 min
Dvd-release 2004-10-06 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Tristan och Isolde. Akt 1. Förspel
Kompositör Richard Wagner (1865)


Originaltitel Chelsea Street Parade
Kompositör Lage Bergström
Thomas Kuylenstierna
Curt-Åke Stefan
Tony Thorén
Per "Plura" Jonsson
Framförs av Blå Tåget


Originaltitel Kaleidoskop, violin, piano, op. 50
Kompositör César Cui (1893)


Originaltitel En sådan dag
Kompositör Tore Berger
Framförs av Blå Tåget


Originaltitel Rtse 1963
Kompositör Leo Rosenblüth


Originaltitel Man bli'r saa glad naar Solen Skinner
Kompositör Kai Normann Andersen (1939)
Textförfattare Carl Viggo Meincke (dansk text 1939)
Arne Alm (svensk text 1939)


Originaltitel Tangokavaljeren
Kompositör Jules Sylvain (1932)
Textförfattare Åke Söderblom (1932)


Originaltitel Filmen i filmen
Kompositör Bengt Ernryd


Originaltitel U'zocer


Utmärkelser

Chaplin-priset Stockholm 1976 Håkan Serner (roller i denna film och i Mannen på taket)
Guldbagge Stockholm 1976 Bästa skådespelare Toivo Pawlo
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1976 (bidrag om 358 632 kr)

Ämnesord

Apkvinna
Drömmar
Judinna
Konstnärinna
Sjukhus
Skådespelare
Stockholm/Berns salonger
Stockholm/Gamla Stan
Stockholm/Konstfackskolan
Stockholm/Oscarsteatern
Stockholm/Sabbatsbergs sjukhus
Stockholm/Stadsteatern
Synagoga
Teatrar
Trafikolycka

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DVD


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2900


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm
Längd i meter 2900


Typ Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2900


Typ Slutmix
Bredd DAT


Typ Slutmix
Bredd DAT


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel HALLO BABY
Tryckeri Uddeholms Offset
Affischdesign Carl Johan De Geer


Bestånd Arkivalier

Typ Affischförlaga
Arkivalietitel Hallo baby
Teknik Handmålad, collage
Storlek 720 x 1020


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Hallo baby. Ett filmmanus av Marie-Louise de Geer/Bergenstråhle i samarbete med Johan Bergenstråhle.
Omfång 111 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Hallo baby.
Omfång 58 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Hallo baby.
Omfång 61 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Hallo baby.
Omfång 20 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Hallo baby. Ett filmmanus av Marie-Louise De Geer/Bergenstråhle i samarbete med Johan Bergenstråhle.
Omfång 132 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper SET
Bakombild papper SET
Dia SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?