Reine Brynolfsson

Media (1 st)

Svensk skådespelare (filmroller från 1986). Född Reine Claes-Göran Brynolfsson i Annedal, Göteborg.

Han började läsa juridik vid Göteborgs universitet men hoppade av efter ett par års studier och via Kursverksamhetens teaterstudio kom han in vid Scenskolan i Malmö 1976. Efter avslutade studier 1979 kom han som frilans till Göteborgs stadsteater där han förblev några år 1979-1981 och 1982-1984 med avbrott för ett års studier vid en teaterskola i New York 1981 vid HB [Herbert Berghof] Studio där han undervisades av teaterpedagogen Uta Hagen och 1982 vid Theatre New Conservatory. Från 1993 har han varit knuten till Dramaten som frilans.

Han har i hög grad blivit uppmärksammad för sina Lars Norén-tolkningar med dess smått trasiga karaktärer och han har medverkat i flera av tv-uppsättningarna av Noréns pjäser som Natten är dagens mor (1984), som var Brynolfssons tv-debut, Kaos är granne med gud (1984), Komedianter (1987), Hebriana (1990) och Och ge oss skuggorna (1993).

Han hör till den typ av skådespelare som spelar högt på intensiv inlevelseförmåga. Det blir ofta lite bisarra, vilsna, svårmodiga karaktärer, dock stundtals med en komisk botten som fallet var med en av hans mest uppmärksammade filmroller som prästen i Änglagård (1992) i regi av Colin Nutley, en regissör som han värdesätter för dennes förmåga att släppa loss skådespelarens kreativitet. Han har gjort uppmärksammade roller i andra Nutley-filmer som t.ex. det tragiska fyllot i BlackJack (1990). Svårmodet var också i hög grad närvarande i en senare stor tv-roll som auktionshusföreståndare, vilken drabbas av samvetskval, i serien Belinders auktioner (2003). Möjligen kan man säga att han förkroppsligar en form av djupt liggande svenskhet genom att framställa detta inbundna och buttra men och vekt drömmande i sina karaktärer.

Han erhöll Svenska Filmakademins Kurt Linderstipendium 1987, det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium 1997 och O'Neillstipendiet 2005, samt den kungliga medaljen Litteris et Artibus 2007.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-11.